Omskriven polygon

Figur 1.
Omskriven sexhörning, svart, och dess inskrivna cirkel, röd. Hörnvinklarnas bisektriser gröna och höjderna från den inskrivna cirkelns medelpunkt (I - röd prick) till sexhörningens sidor blå. Dessa höjder är samtidigt radier (med längden r) till cirkeln. Den inksrivna sexhörningen med sina hörn i den omskrivna sexhörningens tangeringspunkter (och därmed "referenspolygon" till sin tangentpolygon ABCDEF) utritad med orange.

En omskriven polygon eller omskriven månghörning, ibland tangentpolygon eller tangentmånghörning (dessa senare begrepp används dock också för att specifikt beteckna en polygon som tangerar en omskriven cirkel till en given "referenspolygon" i dennas hörn), är en, vanligtvis konvex, plangeometrisk figur, polygon (månghörning), vars sidor samtliga är tangenter till samma cirkel. Denna cirkel kallas polygonens inskrivna cirkel. Även konkava polygoner och stjärnpolygoner kan vara omskrivna om deras sidor, eller förlängningar av dem, tangerar samma cirkel.

Polygoner som både är omskrivbara och inskrivbara kallas bicentriska. Alla regelbundna polygoner och alla trianglar är bicentriska. Därtill kan bland annat läggas rätvinkliga drakar (drakar med de två motstående lika vinklarna räta) och likbenta tangentparallelltrapetser (alla likbenta parallelltrapetser kan inskrivas i en cirkel) – jämför figur 8.

Area

En omskriven n-hörnings area är lika med halva summan av dess sidlängder (det vill säga dess semiperimeter) multiplicerat med den inskrivna cirkelns radie:

Arean=r⋅∑k=1nak2=r⋅s

där ak betecknar längden av sidan k, r den inskrivna cirkelns radie och s=∑k=1nak2 polygonens semiperimeter.

Detta följer direkt ur att en omskriven polygon kan delas upp i trianglar som alla har höjden r och basen ak. Se exempelvis figur 1:

|△AIB|=|AB‾|⋅r2 ,|△BIC|=|BC‾|⋅r2 etcetera.

Trianglar

Figur 2.
Triangel. Beteckningar och färger som i figur 1.

Betrakta triangeln i figur 2. För alla punkter, som exempelvis I, på bisektrisen till ∠CAB gäller att avståndet från punkten till de båda vinkelbenen (AC‾ och AB‾) är detsamma, eftersom tranglarna △AITAB och △AITAC är kongruenta (båda är rätvinkliga i TAB respektive TAB, AI‾ är hypotenusa i båda, deras vinklar i hörnet i A är lika eftersom AI‾ är bisektris till ∠CAB). På samma sätt är avståndet från en punkt på bisektrisen till dess båda vinkelben (BC‾ och AB‾) detsamma. För I, skärningspunkten mellan bisektriserna, gäller således att |ITAC‾|=|ITAB‾|=|ITBC‾|=r. Härav följer att en cirkel med medelpunkten i I och radien r tangerar alla tre sidorna i △ABC. Att även AI‾ är bisektris till ∠ACB följer direkt ur av att △CITAC och △CITBC är kongruenta. Således gäller för alla trianglar att de har en inskriven cirkel med medelpunkt i skärningspunkten mellan de tre bisektriserna till triangelhörnen och således är alla trianglar omskrivna polygoner. Noteras kan att dessa tre par av kongruenta trianglar på vardera sidan av de tre bisektriserna bildar tre drakar (Δhörn):

ΔA=ATABITAC,ΔB=BTBCITAB  och  ΔC=CTACITBC.

Övriga konvexa polygoner

Figur 3.
Omskriven femhörning. Färger och beteckningar som i figur 1.

En grundläggande egenskap hos omskrivna polygoner är att de, liksom triangeln i figur 2 (och som beskrevs i föregående avsnitt) kan delas upp i drakar med ett hörn i ett av polygonhörnen, två rätvinkliga hörn och ett hörn som är gemensamt för alla drakar. Exempelvis kan femhörningen i figur 3 delas upp i fem drakar (Δhörn):

ΔA=ATABITAE,ΔB=BTBCITAB,ΔC=CTCDITBC,ΔD=DTDEITCD  och  ΔE=ETAEITDE.

Eftersom draksidan TABI‾ delas av ΔA och ΔB, sidan TBCI‾ delas av ΔB och ΔC, etcetera..., har vi att

|TABI‾|=|TBCI‾|=|TCDI‾|=|TDEI‾|=|TAEI‾|=r,

och eftersom alla drakarna har ett gemensamt hörn i I kommer en cirkel med medelpunkt i I och radien r att gå genom alla drakarnas rätvinkliga hörn. Men eftersom dessa drakhörn ligger på femhörningens sidor, kommer alltså dessa sidor att vara tangenter till cirkeln, vilken alltså är inskriven i femhörningen. Vi ser också att drakarnas diagonaler dels är en linje mellan de två rätvinkliga hörnen (det vill säga tangeringspunkterna) och därmed en sida i den i cirkeln inskrivna "referenspolygonen", och dels en linje från ett av femhörningens hörn till I som delar draken i två kongruenta trianglar och därmed är bisektris till vinkeln i femhörningshörnet (och även till vinkeln i I). Det senare medför att, eftersom I är gemensamt hörn i drakarna, alla bisektriserna till hörnvinklarna skär varandra i en gemensam punkt – den inskrivna cirkelns medelpunkt.

I alla regelbundna polygoner (med alla sidor liklånga och alla hörnvinklar lika) kan en cirkel inskrivas, eftersom en regelbunden polygon kan delas upp i kongruenta likbenta trianglar begränsade av en polygonsida och bisektriserna till de vid denna sida stående polygonhörnen (jämför figur 4).

Polygoner med jämnt antal hörn/sidor

Av sexhörningen i figur 1 framgår att:

|AB‾|+|CD‾|+|EF‾|=(a+b)+(c+d)+(e+f)=(b+c)+(d+e)+(f+a)=|BC‾|+|DE‾|+|AF‾|

det vill säga att summan av varannan sidlängd är lika med summan av de övriga sidornas längder. Samma sak gäller för alla polygoner (och visas analogt) med ett jämnt antal hörn och är således ett nödvändigt villkor för att det skall gå att skriva in en cirkel i polygonen. För fyrhörningar är det dessutom ett tillräckligt villkor (se Pitots sats), medan det inte är fallet för polygoner med fler hörn än fyra (exempelvis sexhörningen i figur 5.).

En speciell typ av omskrivna polygoner är de "semireguljära" hos vilka alla sidor är liklånga, men hos vilka hörnvinklarna alternerar mellan två värden – se figur 6. En omskriven polygon med ett jämnt antal sidor har alla sidor lika långa om och endast om alternerande vinklar är lika. Den omskrivna polygonen och den inskrivna polygonen till dess tangeringspunkter uppvisar flera intressanta dualiteter.

Stjärnpolygoner och konkava polygoner