Tankefigur

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-12)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

En tankefigur är en konstfull ändring av idéinnehållet. Den retoriska termen 'figur' kommer från det latinska ordet figura som betyder ”yttre form, gestalt” och står för att byta ut språkliga uttryck.

Figurerna ingår i den del av retoriken som kallas elocutio, själva den språkliga utformningen av ett tal/retoriskt objekt.

Inom figurläran finns två grundprinciper. Den första går ut på att utveckla satser och uttryck så att de får en rikare och mer konstfull form. Den andra grundprincipen bygger på det rakt motsatta, att förkorta, förtäta och pressa samman de språkliga uttrycken. Oavsett vilken av stilarna man väljer ses det inom retoriken som viktigt att talaren besitter ett rikt ordförråd (som på latin kallas copia). Först med ett stort ordförråd kan talaren välja de ord som är mest exakta och bäst fungerar i vart specifika sammanhang. Tanken är att man redan med sitt ordval kan styra människors tankar och känslor. Nästa steg är själva figurerna.

Figurerna är grovt uppdelade i tanke- och ordfigurer. Någon självklar skiljelinje mellan tanke- och ordfigurer finns inte och de går ofta in i varandra. Väljer man att skilja dem åt kan en bra grundregel vara att hålla sig till att tankefigurer innebär en utsmyckning av idéinnehållet medan ordfigurer ger själva språket en iögonenfallande utsmyckning. Det finns även en närliggande retorisk term som gränsar till och går in i figurerna. Denna term är troper och räknas av vissa retoriker helt in till figurerna. Det är därför inte ovanligt att figurer som av en retoriker räknas som tankefigur räknas som ordfigur av en annan, medan en tredje väljer att inte göra någon större uppdelning av vare sig ord- tankefigurer eller troper.

Ett sätt att dela in tankefigurerna är att se vilken betydelse de får för det retoriska objektet i fråga. Vi har här delat in dem i förstärkande tillägg, förtydligande tillägg, vidgande tillägg, fråndrag, ordning, utbyten och övriga tankefigurer.

Förstärkande tillägg

Idéinnehållet förstärks genom olika tillägg. Tilläggen kan delas in beroende på om de bygger på upprepning eller inte.

Förstärkande upprepningar

Expolition (expolitio)

Kommeration (commeratio)

Interpretation (interpretatio)

Uppehålla sig vid saken

Förstärkande tillägg utan upprepning

Deskription (descriptio)

Evidentia (Evidéntia)

Syllogism (syllogismus)

Entymem (enthymema)

Epifras (epiphrasis)

Epifonem (epiphonema)

Utrop (exclamatio)

Aposiopesis

Förtydligande tillägg

Tillägg som förtydligar ett ords betydelse. Syftet är att styra hur något ska uppfattas. Inom retoriken är dessa förtydliganden ofta underfundiga eller har en tydlig argumentationspoäng.

Definition (definitio)

Konciliation (konciliation)

Distinktion (distinctio)

Korrektion (correctio)

Dubitation (dubitatio)

Vidgande tillägg

Att vidga idéinnehållet genom att tillföra nytt material. Vidgande tillägg kan delas in beroende på om tillägget bygger på en motsats eller ej.

Tillägg av motsats

Antites (antitheton)

Oxymoron (oxymoron)

Kiasm

Vidgande tillägg av annat än motsats

Sentens (sententia)


Exempel (exemplum; paradeigma)


Liknelse (similitudo)


Jämförelse (simile)


Personification (personifiering)


Fråndrag

Genom att skära ned i materialet fokuserar man på ämnet och gör det mer kärnfullt.

Korthet (brevitas)

Korthet genom orderuttryck (imperatioria)

Korthet genom lakonism (laconica brevitas)

Korthet genom perkursion (percusio)

Preterition (praeteritio)

Interruption (reticentia; interruptio)

Emfas

Emfas genom Hyperbol

Emfas genom tvetydighet

Emfas genom logisk konsekvens

Emfas genom Aposiopesis

Emfas genom analogi

Ordning

Omstuvningar av tankeinnehåll som ger effekt.

Omkastning (hysteron proteron)

Parentes (parenthesis)

Subnexion (subnexio)

Utbyten

Utbyten är metoder som används främst för att skärpa uppmärksamheten. Två typer av utbyten nämns här: Situationella utbyten och syntaktiska utbyten.

Situationella utbyten

Aversion (aversio)

Aversion genom sermokination (sermocinatio)

Aversion genom apostrof (apostrophe)

Aversion genom digression (digressio)

Digression genom dubitation (dubitatio)

Digression genom koncession (concessio)

Syntaktiska utbyten

Retoriskt utrop (exclamatio)

Retorisk underordning (syntaxis obliqua)

Retorisk fråga (interrogatio)

Retorisk fråga genom interrogation (interrogatio)

Retorisk fråga genom rogation (rogatio)

Retorisk fråga genom kvesition (quaesito)

Retorisk fråga genom perkontation (percontatio)

Övriga tankefigurer

Distribution (fördelning)

Frankness of speech (uppriktigt tal)

Division (fördelning)