Tell (arabiska: tall, hög, [ruin]kulle) är ett begrepp inom arkeologin som betyder jordtäckt ruinhög eller bosättningskulle. Detta motsvarar en förhöjning i det omgivande landskapet som uppstår genom upprepad bosättning, som Megiddo i norra Israel eller Erbil i Irakiska Kurdistan.
Tell förekommer ofta som led i geografiska namn, som Tel Aviv och Tell el-Amarna. Fenomenet är globalt men är särskilt vanligt i Västasien; det benämns tappe på persiska, magoula på grekiska och hüyük på turkiska.