Tellervo Koivisto

Tellervo Koivisto vid Helsingfors bokmässa 2017.

Taimi Tellervo Koivisto, född Kankaanranta, 2 januari 1929 i Pungalaitio är en finländsk ekonom som var riksdagsledamot för Finlands socialdemokratiska parti 1972–1976. Hon är änka efter Finlands tidigare president Mauno Koivisto.

Biografi

Mauno och Tellervo Koivisto i Dresden 1987.

Tellervo Koivisto föddes i en jordbruksfamilj i Pungalaitio i landskapet Satakunda, som dotter till jordbrukaren Einari Kankaanranta och husfrun Olga Maria Saarinen. Hon tog studenten 1949. Hon gifte sig med Mauno Koivisto år 1952 och deras dotter Assi föddes 1957. Tellervo Koivisto tog examen från Åbo handelshögskola 1953 och verkade fyra år som lärare. Hon undervisade vid Turun konttoriopisto 1954–1957.

I slutet av 1960-talet var hon aktiv inom feministiska Förening 9 och åren 1968–1972 var Koivisto kolumnist i tidskriften Suomen Kuvalehti. Hon blev riksdagsledamot år 1972 för Socialdemokratiska riksdagsgruppen och arbetade i en mandatperiod. Desstom satt hon 1977–1982 i Helsingfors stadsfullmäktige. Som presidentgemål hade hon förtroendeuppdrag bland annat inom befolkningsförbundet Väestöliitto.

I slutet av 1990-talet var Koivisto en av de första offentliga personerna som öppet talade om depression och senare mobbning i skolan. Hon sa senare att hon hade blivit utsatt för ofredande av sin religionslärare Lauri Jokinen under sina skolår.

Boken Tellervo Koivisto – elämäkerta, skriven av Anne Mattsson och utgiven av Siltala Bokförlag, med fokus på Koivistos ungdom, publicerades i januari 2017. Samma år dog Mauno Koivisto i maj. I juli 2017 meddelade Koivisto sin pensionering från det offentliga livet. Hon deltog dock i självständighetsdagens mottagning den 6 december 2017, för att hedra Finlands 100-årsjubileum av självständighet.

Utmärkelser

[Redigera Wikidata]

Bibliografi

Referenser

  1. ↑ KOIVISTO, Mauno
 Biografiskt lexikon för Finland. Läst 3 april 2016.
  2. ↑ ”Koivisto, Taimi Tellervo”. Finlands författare 1945-1980. Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura och Svenska litteratursällskapet i Finland. 1985. sid. 283. ISBN 951-717-348-2
  3. ↑ Koivisto, Tellervo i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  4. ↑ ”Tellervo Koivisto Työväenliikkeen kirjaston kirjakahvilassa”. www.tyovaenperinne.fi. https://www.tyovaenperinne.fi/tyovaentutkimus/2000/kirjasto1.htm. Läst 29 november 2025.
  5. ↑ ”Piiskaava pastori uteli kuukautisista: Kipeä koulumuisto on Tellervo Koiviston elämän raskain kokemus” (på finska). Yle Uutiset. 1 januari 2019. https://yle.fi/a/3-10556000. Läst 29 november 2025.
  6. ↑ ”Kirja-arvostelu | HS tammikuussa 2017: Tellervo Koivistosta tuli esikuva suomalaisesta naisesta, joka voi olla rohkea ja heikko – elämäkerta kertoo presidenttiparin rakkaustarinan” (på finska). Helsingin Sanomat. 14 januari 2017. https://www.hs.fi/kulttuuri/art-2000005044335.html. Läst 29 november 2025.
  7. ↑ ”Tellervo Koivisto palasi julkisuuteen: "Voin hyvin, mutta olen julkisuudessa vain tämän kerran"” (på finska). www.iltalehti.fi. https://www.iltalehti.fi/viihdeuutiset/a/201707012200239890. Läst 29 november 2025.
  8. ↑ IS (6 december 2017). ”Presidenttiparit yhteiskuvassa – Tellervo Koivisto nähtiin Linnan juhlissa viiden vuoden tauon jälkeen” (på finska). Ilta-Sanomat. https://www.is.fi/linnanjuhlat/art-2000005479918.html. Läst 29 november 2025.
  9. ↑ läs online, www.forseti.is , läst: 12 december 2022.[källa från Wikidata]
  10. ↑ Erja Yläjärvi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 25 maj 1988, s. 24 .[källa från Wikidata]
  11. ↑ Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 490.[källa från Wikidata]
  12. ↑ läs online, www.nationaalarchief.nl , läst: 16 oktober 2024.[källa från Wikidata]
  13. ↑ läs online, www.ordens.presidencia.pt , läst: 28 augusti 2023.[källa från Wikidata]
  14. ↑ läs online, president.ee , läst: 12 december 2022.[källa från Wikidata]
  15. ↑ Erja Yläjärvi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 16 november 1994, s. A4 .[källa från Wikidata]
  16. 1 2 3 Suomen valtiokalenteri, 2023, s. 162.[källa från Wikidata]