Seebeckeffekt är en termoelektrisk effekt som upptäcktes 1821 av den tyske fysikern Thomas Seebeck. Den innebär att en spänning uppstår i en elektrisk krets sammansatt av två olika metaller om de två kontaktställen där metallerna möts har olika temperatur.
Principen bakom termoelektricitet är att olika temperaturer i ett material får fria laddningar – exempelvis elektroner – att vandra från varma till kalla områden. Resultatet blir en elektrisk spänning.
Seebecks upptäckt 1822 var att när två olika metaller rörde vid varandra, antingen genom lödning eller genom tryck, och fogen upphettades, så utvecklades i den slutna ledningen en elektrisk ström och att en ström i motsatt riktning alstrades vid fogens avkylning.
Termoelektriska effekter används i många praktiska sammanhang, bland annat för temperaturmätning och produktion av elektriska strömmar.