| That's Entertainment! (That's Entertainment!) | |
| Genre | Musik |
|---|---|
| Regissör | Jack Haley, Jr. |
| Manus | Jack Haley, Jr. |
| Medverkande | Frank Sinatra Fred Astaire Bing Crosby Gene Kelly |
| Produktionsbolag | MGM |
| Premiär | 21 juni 1974 |
| Speltid | 134 minuter |
| Land | USA |
| Språk | Engelska |
| IMDb SFDb | |
That's Entertainment! är en amerikansk film från 1974 i regi av Jack Haley, Jr.. Det är en kavalkadfilm med filmmusikalnummer som gjordes för att fira Metro-Goldwyn-Mayers 50-årsjubileum. Den fick två uppföljare: That's Entertainment! II och That's Entertainment! III, samt den relaterade filmen That's Dancing! från 1985.
Filmen, som sammanställdes av manusförfattare, producent och regissör, Jack Haley Jr., under ledning av exekutiva producenten Daniel Melnick, satte strålkastarljuset på MGM:s arv av musikalfilmer från 1920- till 1950-talet, med dussintals framträdanden från studions filmer och arkivmaterial av Judy Garland, Eleanor Powell, Lena Horne, Esther Williams, Ann Miller, Kathryn Grayson, Howard Keel, Jeanette MacDonald, Nelson Eddy, Cyd Charisse, June Allyson, Clark Gable, Mario Lanza, William Warfield och många fler.
Olika inslag presemterades av en rad av studions legendariska stjärnor: Frank Sinatra, Gene Kelly, Fred Astaire, Peter Lawford, Debbie Reynolds, Bing Crosby, James Stewart, Elizabeth Taylor, Mickey Rooney, Donald O'Connor och Liza Minnelli, som representerade sin mor Judy Garland. Minnelli och Haley Jr. började dejta under inspelningen av filmen och gifte sig snart, en äktenskap som varade i fem år.
Värdsegmenten för That's Entertainment! utgör några av de sista filmklippen som fångades av MGM:s berömda inspelningsplats, som ser kraftigt förfallen ut 1973 eftersom MGM hade sålt marken och scenografin var på väg att rivas. Flera av programledarna, däribland Bing Crosby, kommenterar platsens sönderfallande förhållanden under sina scener; det mest påtagliga förfallet kan ses när Fred Astaire återbesöker ruinerna av tågstationsscenen som använts i flera filmer, inklusive öppningen av Den stora premiären 20 år tidigare, och när Peter Lawford återbesöker exteriörer som användes i hans musikal Good News från 1947. I sin självbiografi Life is Too Short, publicerad 1991, uppgav Mickey Rooney att hans programledarsegment för That's Entertainment! spelades in på en dag och att han fick 385 dollar, fackförbundet Screen Actors Guilds minimilön för en arbetsdag vid den tiden.
Filmens titel kommer från den hymnliknande sången "That's Entertainment!" av Arthur Schwartz och Howard Dietz, som introducerades i musikalen The Band Wagon från 1953. Filmtiteln uttrycks vanligtvis med ett utropstecken, men i vissa sammanhang tas interpunktionen bort, som på filmaffischen.
Om inget annat anges är informationen hämtad från IMDb:s soundtrack-sektion för filmen.
Filmen hade premiär på Loew's Beverly Theater i Beverly Hills på kvällen den 17 maj 1974. MGM marknadsförde den som deras största premiär på ett kvarts sekel. Det fanns en röd matta som sträckte sig från Loew's Beverly Theater till Beverly Wilshire Hotel för middagen och dansen efter visningen. Även de 100 filmstjärnorna som deltog var marknadsförda. Den som betalade 100 dollar per middagsplats kunde sitta vid ett bord med en filmstjärna. Premiären innehöll också flera direktsända introduktioner till de olika inslagen på skärmen; den leddes av Sammy Davis Jr. och Liza Minnelli och innehöll liveframträdanden på scen av Debbie Reynolds, Frank Sinatra, Gene Kelly, Elizabeth Taylor och andra. Premiären, både som evenemang och fest, blev en bländande succé. Men som ett PR-evenemang för MGM blev det helt överskuggat; den förväntade pressen var på andra sidan staden och rapporterade om den senaste nyheten om Symbiotiska befrielsearméns skottlossning samma natt. Filmen hade premiär i New York den 23 maj och visades dagen därpå på Ziegfeld Theatre. Filmen hade premiär i hela USA i juni 1974.
Filmen drog in 25 600 dollar under sin första vecka i Los Angeles och gick ännu bättre veckan därpå med 45 000 dollar. Under den fyra dagar långa Memorial Day-helgen på Ziegfeld drog den in 71 164 dollar. Filmen var United Artists mest inkomstbringande film det året. Justerat för inflation har filmen spelat in 19,1 miljoner dollar världen över.
Trots påståenden i den ursprungliga biotrailern och marknadsföringsmaterialet att en sådan produktion aldrig skulle upprepas, är That's Entertainment! en av de få dokumentärer som fått officiella uppföljare.
That's Entertainment, Part II släpptes 1976. Bruket av flera programledare togs bort för denna produktion, istället återvände Fred Astaire och Gene Kelly för att vara medvärdar för tillbakablickarna, som utvidgades bortom musikaler och hyllade även MGM:s dramatiska och komiska stjärnor. Uppföljaren skulle visa sig bli sista gången Astaire och Kelly dansade tillsammans på film.
That's Dancing! släpptes 1985. Till skillnad från de två tidigare That's Entertainment!-filmerna var denna dokumentär inte begränsad till MGM-produktioner. Filmen är nära besläktad med That's Entertainment!-serien, med delade studio- och producentuppgifter, men också eftersom öppningen innehåller en bild med titeln That's Entertainment! III (inte att förväxla med den efterföljande filmen från 1994).
That's Entertainment! III släpptes 1994. Filmen innehöll mer arkivmaterial, med tydligt fokus på tidigare outgivet (eller sällan sett) material bortklippt från MGM-filmerna.
Gene Kelly är den enda personen som har medverkat som värd i alla fyra filmerna.