The Bitter Lesson (svenska: Den Bittra Läxan) är en princip och observation inom artificiell intelligens (AI) som innebär att metoder som skalar med tillgänglig beräkningskraft på sikt alltid överträffar metoder som bygger på inprogrammerad, mänsklig domänkunskap. Principen formulerades i en uppmärksammad essä från 2019 av datavetaren Richard Sutton.
Orsaken är att skalbara, generella metoder (som sökalgoritmer och statistisk inlärning på stora datamängder) bättre kan dra nytta av den exponentiella ökningen av beräkningskraft.
I sin essä ger Sutton flera historiska exempel på denna utveckling:
Slutsatsen är att AI-forskare bör investera sin tid i att hitta enkla, skalbara lösningar framför att försöka detaljstyra algoritmer med komplexa mänskliga insikter. Läxan kallas "bitter" eftersom den går emot många forskares antropocentriska förväntan om att mänsklig förståelse är nyckeln till att bygga maskinintelligens.
Sedan publiceringen 2019 har principen blivit allmänt accepterad inom AI-forskningen. Den används ofta som förklaring till framgångarna med stora språkmodeller och generativ AI.
Flera uppföljande studier har bekräftat Suttons tes. Till exempel har forskare på Google DeepMind konstaterat att generiska modeller uppbackade av en generös beräkningsbudget och enorma datamängder oundvikligen går om mer komplicerade och specialiserade algoritmer. Genomgångar av decennier av forskning inom datorseende och förstärkningsinlärning har dragit liknande slutsatser.