The Proms

Ursprunget och Sir Henry Wood

Promenadkonserter hade funnits i Londons nöjesparker sedan mitten av 1700-talet, och inomhusbaler blev ett inslag i 1800-talets musikliv i London från 1838, särskilt under ledning av Louis Antoine Jullien och Sir Arthur Sullivan. Den årliga serien av Proms som fortsätter idag hade sina rötter i den rörelsen. De startade den 10 augusti 1895 i Queen's Hall i Langham Place av impressarion Robert Newman, som hade stor erfarenhet av att arrangera liknande konserter på Her Majesty's Theatre. Newman ville skapa möjlighet för en bredare publik av konserthallsmusik genom att erbjuda låga biljettpriser och en informell atmosfär, där mat, drickande och rökning var tillåten för promenadgångarna. Han angav sitt mål för Henry Wood 1894 på följande sätt:

Jag ska hålla kvällskonserter och träna publiken i enkla etapper. Populärt till en början, men gradvis höjer jag standarden tills jag har skapat en publik för klassisk och modern musik.

George Cathcart, en öron-näsa-halsläkare, gav ekonomiskt stöd till Newman för serien (kallad "Mr Robert Newman's Promenade Concerts") på villkor att Henry Wood skulle anställas som ende dirigent. Den 26-årige Wood tog tillfället i akt och byggde upp "Queen's Hall Orchestra" som ensemblen, vilken särskilt ägnade sig åt promenadkonserterna. Cathcart föreskrev också (tvärtemot Newmans preferens) att man skulle anta fransk eller öppen Diapason-normalton, vilket krävde att orkestern fick införskaffa en helt ny sektion av blåsinstrument och att Queen's Hall-orgeln stämdes om. Detta sammanföll med att andra ledande orkestrar och konsertserier antog denna lägre tonhöjd. Även om konserterna fick en populär skara och rykte gick Newman i konkurs 1902, och bankiren Edgar Speyer tog över finansieringen. Wood adlades 1911. År 1914 ledde antityska känslor till att Speyer lämnade sin roll, och musikförlaget Chappell & Co. tog kontroll över konserterna.

Även om Newman förblev engagerad med konstnärlig planering var det Woods namn som blev mest förknippat med Proms. Som dirigent från den första konserten (som inleddes med Wagners Rienzi-ouvertyr) 1895 var Sir Henry till stor del ansvarig för att bygga upp repertoaren som spelades när serien fortsatte från år till år. Samtidigt som många populära och mindre krävande verk ingicks, fanns det under den första säsongen omfattande kvällar ägnade åt Beethoven eller Schubert, och ett program med nya verk gavs under sista veckan. Framstående sångare som Sims Reeves och Signor Foli medverkade. Under de första två decennierna etablerade Wood en policy att introducera verk av samtida kompositörer (både brittiska och internationella) och att ge nytt liv åt oframförda eller underframförda verk. En bronsbyst av Sir Henry Wood, återfunnen från ruinerna av det bombade Queen's Hall 1941, och som nu tillhör Royal Academy of Music, står fortfarande framför orgeln under hela promenadsäsongen. Även om konserterna nu kallas BBC Proms och har BBC:s logotyp som huvudnamn, är biljetterna undertitlade "BBC Music presenterar Henry Wood Promenade Concerts".

År 1927, efter Newmans plötsliga död året innan, började BBC (som senare var baserat i Broadcasting House bredvid Albert Hall) att arrangera konserterna. Detta uppstod eftersom William Boosey, dåvarande verkställande direktör för Chappell & Co., avskydde sändningar och såg BBC:s långtgående krav och avsikter om kontrollen av musikframställning som en fara för offentliga konserters framtid överhuvudtaget. Han beslutade att upplösa New Queen's Hall Orchestra, som spelade för sista gången vid en symfonikonsert den 19 mars 1927. Han fann det mer fördelaktigt att låta Queen's Hall behålla sändningsmakten, istället för att fortsätta promenadkonserterna och andra stora serier oberoende i en ojämn konkurrens med vad han ansåg vara i praktiken regeringen själv. Så Proms räddades, men under en annan sorts auktoritet. Personalen i New Queen's Hall Orchestra fortsatte i praktiken fram till 1930 som "Sir Henry J. Wood och hans symfoniorkester". När BBC Symphony Orchestra (BBC SO) bildades 1930 blev den huvudorkestern för konserterna. Vid denna tid bestod säsongen av kvällar tillägnade särskilda kompositörer; Måndagar var Wagner, fredagar var Beethoven, och andra stora kompositörer medverkade andra dagar. Det var inga söndagsföreställningar.

Andra världskriget

När andra världskriget bröt ut 1939 drog BBC tillbaka sitt stöd. Privata sponsorer trädde dock in för att underhålla Proms, alltid under Sir Henry Woods ledning, tills Queen's Hall förstördes bortom all räddning under ett flyganfall i maj 1941. (Platsen upptas nu av St George's Hotel och BBC Henry Wood House). Konserterna flyttade sedan (fram till 1944) till sitt nuvarande hem, Royal Albert Hall, under promenadsäsongen som presenterades av Keith Douglas i samarbete med Royal Philharmonic Society (där han var sekreterare).

London Symphony Orchestra hade ibland assisterat i serien eftersom (efter 1927) New Queen's Hall Orchestra hade upphört att verka, och 1942 bjöd Sir Henry Wood även in London Philharmonic Orchestra under dess nya ledare Jean Pougnet att delta i denna och följande säsonger. I detta försökte han behålla programmets livskraft, under förnyelsen av dess relation med BBC som promotor. Sir Henry Wood fortsatte sitt arbete med Proms genom motgångar med BBC fram till sin död 1944, året för hans jubileumssäsong. Under den perioden tog Sir Adrian Boult, chefsdirigent för BBC Symphony Orchestra, och Basil Cameron också på sig dirigentuppdrag för serien, och fortsatte dem 1944 när de, under ökad fara från bombningar, flyttades igen, denna gång till Bedford Corn Exchange (hemvist för BBC Symphony Orchestra sedan 1941) som tog emot dem fram till krigets slut.

Efterkrigstiden

Sir Adrian Boult och Basil Cameron fortsatte som dirigenter för Promenade Concerts efter kriget, när de återvände till Royal Albert Hall, fram till Malcolm Sargents tillträde som Proms chefsdirigent 1947. Sargent innehade denna post till 1966; hans biträdande dirigent från 1949 till 1959 var John Hollingsworth. Sargent var känd för sitt oklanderliga utseende (frack, nejlika) och sina kvicka tal där han godmodigt retade de högljudda Prommers. Sir Malcolm förespråkade körmusik samt klassiska och brittiska tonsättare, särskilt Samuel Coleridge-Taylor. Välgörenhetsorganisationen som grundades i hans namn, CLIC Sargent, fortsätter att hålla en särskild promenadkonsert varje år strax efter att huvudsäsongen är slut. CLIC Sargent, Musicians' Benevolent Fund och ytterligare musikaliska välgörenhetsorganisationer (valda varje år) får också tusentals pund i donationer från Prommers efter de flesta konserter. När de ber om donationer meddelar Prommers från arenan regelbundet publiken de löpande donationerna vid konsertintervaller under säsongen, eller före konserten när det inte finns någon paus.

Efter Woods död fungerade Julian Herbage som de facto huvudadministratör för Proms under flera år, som frilansande efter sin pensionering från BBC, med hjälp av personal som Edward Clark och Kenneth Wright. Under William Glocks tid som Controller of the Proms, från 1960 till 1973, utökades Proms-repertoaren båda framåt i tiden, för att omfatta dåtidens samtida och avantgardistiska kompositörer som Pierre Boulez, Luciano Berio, Carter, Luigi Dallapiccola, Peter Maxwell Davies, Gerhard, Henze, Ligeti, Lutosławski, Edward Lutyens, Maw, Messiaen, Nono, Stockhausen och Tippett, liksom bakåt i tiden för att inkludera musik av tidigare kompositörer som Henry Purcell, Cavalli, Claudio Monteverdi, Byrd, Palestrina, Guillaume Dufay, John Dunstaple och Guillaume de Machaut, samt mer sällan framförda verk av Johann Sebastian Bach och Joseph Haydn. Från 1960-talet började antalet gästorkestrar vid Proms också öka, med de första stora internationella dirigenterna (Leopold Stokowski, Georg Solti och Carlo Maria Giulini) som uppträdde 1963, och den första utländska orkestern, Moskvas radiosymfoniorkester, som uppträdde 1966. Sedan dess har nästan varje större internationell orkester, dirigent och solist uppträtt vid Proms. År 1970 ledde Soft Machines framträdande till pressens uppmärksamhet och kommentarer som det första "pop"-bandet att uppträda där.

Säsongen 1968 började på en fredagskväll istället för den vanliga lördagen. Denna konsert markerade en hyllning till Sir Malcolm Sargent som hade avlidit kort efter att ha hållit ett kort tal från podiet på Last Night 1967. Han hade varit för sjuk för att faktiskt dirigera den konserten. Varje år sedan dess har Proms startat en fredagskväll i mitten av juli.

Sedan 1990

Proms fortsätter än idag och presenterar fortfarande nybeställd musik tillsammans med verk som är mer centrala för repertoaren och tidig musik. Innovationerna fortsätter, med föredrag före konserterna, kammarkonserter vid lunch, barnproms, Proms i parken som antingen har förekommit eller fått större uppmärksamhet under de senaste åren. I Storbritannien sänds alla konserter på BBC Radio 3, ett ökande antal sänds på BBC Four och vissa visas även på BBC One och BBC Two. Temalåten som brukade spelas i början av varje program som sändes på TV (fram till säsongen 2011) var ett utdrag från slutet av "Red"-satsen i Arthur Bliss A Colour Symphony, 2017 Anna Clynes Masquerade (en Proms-beställning 2013) och sedan 2019 ett originaltema av Ian Arber. Det är också möjligt att höra konserterna live från BBC Proms webbplats. Last Night of the Proms sänds också i många länder runt om i världen.

År 1996 startades en besläktad serie med åtta kammarmusikkonserter under lunchen, som äger rum på måndagar under Proms-säsongen. Under sitt första år hölls dessa i Britten Hall vid Royal College of Music (precis mittemot Albert Hall på Prince Consort Road). Följande år flyttade de något längre bort, till Henry Cole Lecture Theatre på Victoria and Albert Museum. År 2005 flyttade de ännu längre, till nya Cadogan Hall, precis vid Sloane Square i London. Detta möjliggör att Proms kan inkludera musik som inte är lämplig för de stora utrymmena i Albert Hall.

Från 1998 till 2007 var Blue Peter Prom, i samarbete med det långvariga BBC-tv-programmet Blue Peter, en årlig gest. Proms riktar sig till barn och familjer och är informell och inkluderar publikdeltagande, skämt och populära klassiker. Den höga efterfrågan på biljetter (som är bland de lägst prissatta under säsongen) gjorde att denna Prom 2004 delades upp i två delar med identiskt innehåll. År 2008 ersattes Blue Peter Prom med en Doctor Who Prom som återupplivades under säsongerna 2010, 2013 och 2024.

Säsongen 2004 innehöll också Albert Halls nyrenoverade orgel. Det tog två år att slutföra uppgiften (2002–2004) och utfördes av Noel Mander, Ltd., i London. Det var den första fullständiga restaureringen av instrumentet sedan 1936.

Traditionen med Promming är fortfarande en viktig del av festivalen, med över 1000 ståplatser tillgängliga för varje konsert, antingen i den centrala arenan eller högt uppe i galleriet. Prommingbiljetter kostar lika mycket för alla konserter (8 £ från och med 2023), vilket ger ett betydligt billigare alternativ för de mer populära evenemangen. Eftersom de flesta Prombiljetter inte kan köpas förrän klockan 10:30 på konsertmorgonen (även om det finns säsongsbiljetter och helgpass tillgängliga), erbjuder de en möjlighet att delta i annars utsålda konserter.

År 2010 introducerades Proms-arkivet på BBC Proms webbplats för att möjliggöra en systematisk sökning av alla verk som har framförts och alla artister som har medverkat på Proms sedan starten.

Sentida Controllers of the Proms efter Glock har varit Robert Ponsonby (1973–1985), John Drummond (1986–1995), Nicholas Kenyon (1996–2007) och Roger Wright (2007–2014). Mellan 1986 och 2014 hade posten som direktör för BBC Proms mestadels kombinerats med rollen som controller för BBC Radio 3. Edward Blakeman, redaktör för BBC Radio 3, blev tillförordnad Proms-direktör efter Wrights avgång i juli 2014. I maj 2015 meddelade BBC utnämningen av David Pickard till direktör för BBC Proms, efter Wright. I november 2023 meddelade BBC att Pickard skulle avgå som Proms-direktör efter säsongen 2024. I februari 2024 utsågs Sam Jackson till direktör för The Proms med start säsongen 2025.