Innehåll
Boken inleds med Carters tid i ett gatugäng under uppväxten. Efter ett knivslagsmål skickades han till uppfostringsanstalten Jamesburg State Home for Boys, men han rymde och tog sedan värvning i armén, där han blev fallskärmsjägare.
Boken skildrar också fängelselivet, bland annat på Rahway State Prison, där Carter satt när han skrev den. Han berättar hur han gick fram till den elektriska stolen på Trenton State Prison och talade till den. Fängelset beskriver han som ”ett föråldrat hål av fördärv och död”.
Mottagande och betydelse
I sin recension i november 1974 beskrev Sports Illustrated boken som skildringen av ett liv i ”helvetets mitt”. Enligt recensenten väckte avsnitten om fängelselivet avsky hos läsaren. Carter skickade exemplar av boken till flera kända personer, bland dem Bob Dylan. Dylan läste boken 1975 och blev gripen av berättelsen. Han besökte Carter i fängelset och skrev kort därefter låten ”Hurricane”, som riktade uppmärksamhet mot fallet.
Boken, som Carter själv kallade sitt ”SOS”, hade gått ur tryck när den hamnade hos den 15-årige Lesra Martin. Martin, som bodde i ett kollektiv i Toronto, skrev till Carter 1980. Kollektivets ledare, bland dem Lisa Peters, Terry Swinton och Sam Chaiton, lade sedan ner tid och resurser på Carters försvar och bidrog till att han släpptes fri.
Boken låg, tillsammans med Chaiton och Swintons bok Lazarus and the Hurricane, till grund för filmen The Hurricane (1999) i regi av Norman Jewison, med Denzel Washington i rollen som Carter. En nyutgåva gavs ut 2011 av Lawrence Hill Books.
