Theodor Boveri

Theodor Boveri
Född12 oktober 1862
Bamberg
Död15 oktober 1915 (53 år)
Würzburg
BegravdFamiliengrab Boveri
Medborgare iKungariket Bayern
Utbildad vidMünchens universitet
SysselsättningZoolog, anatom, genetiker, universitetslärare, biolog
ArbetsgivareWürzburgs universitet
MakaMarcella Boveri
BarnMargret Boveri (f. 1900)
Utmärkelser
Hertig Rainer-medaljen (1912)
Maximiliansorden för konst och vetenskap (1913)
Namnteckning
Redigera Wikidata

Theodor Boveri, född 12 oktober 1862 i Bamberg, Bayern, Tyskland, död 15 oktober 1915 i Würzburg, Bayern, var en tysk zoolog, blev professor i zoologi och jämförande anatomi vid Würzburgs universitet 1893. Hans omfattande arbeten har huvudsakligen utförts på ägg av sjöborrar och rundmaskar och behandlar cell- och befruktningsproblem. Bland hans skrifter märks Zellenstudien (6 band, 1887–1907) och Das Problem der Befruchtung (1901).

Boveri var medgrundare av modern cytologi. Han var känd för den första hypotesen om cellulära processer som orsakar cancer och för att beskriva kromatinminskning i nematoder.

Biografi

Boveri tog 1885 en medicine doktorsexamen vid universitetet i München och var från 1885 till 1893 engagerad i cytologisk forskning vid Zoologiska institutet i München. År 1885 började han en serie studier på kromosomer.

Boveri var gift med den amerikanska biologen Marcella O'Grady (1863–1950). Deras dotter Margret Boveri (1900–1975) blev en av de mest kända journalisterna i Tyskland efter andra världskriget.

Vetenskapligt arbete

Med hjälp av ett optiskt mikroskop undersökte Boveri de processer som är involverade i befruktningen av djuräggcellen. Hans favoritforskningsobjekt var nematoden Parascaris och sjöborrar.

Boveris arbete med sjöborrar visade att det var nödvändigt att ha alla kromosomer närvarande för att korrekt embryonal utveckling skulle kunna ske. Denna upptäckt var en viktig del av Boveri – Sutton -kromosomteorin. Han upptäckte 1888 centrosomens betydelse för bildandet av spindeln under mitos i djurceller, som han beskrev som det speciella organet för celldelning. Boveri upptäckte också fenomenet kromatinminskning under embryonal utveckling av nematoden Parascaris.

Med utgångspunkt i Carl Rabls kunskap om att kromosomer också finns mellan två kärndelningar i cellkärnan utvecklade han begreppet kromosomindividualitet, det vill säga antagandet att kromosomer behåller sin individualitet under interfas. Genom långa experiment på sjöborreägg kunde han också bevisa att de olika kromosomerna innehåller olika genetisk sammansättning.

Boveri antog 1902 att en cancertumör börjar med en enda cell där sammansättningen av dess kromosomer blir förvrängd, vilket får cellerna att dela sig okontrollerat. Han föreslog att canceruppkomst var resultatet av avvikande mitoser och okontrollerad tillväxt orsakad av strålning, fysiska eller kemiska föroreningar eller av mikroskopiska patogener. Hans antagande avvisades ursprungligen av läkare och det var först senare som forskare som Thomas Hunt Morgan 1915 visade att Boveri hade rätt.

Boveri beskrev också njurarnas struktur i Amphioxus (Cephalochordata).

Utmärkelser och hedersbetygelser

[Redigera Wikidata]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Theodor Boveri, 22 mars 2022.

Noter

  1. 1 2 Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Theodor-Heinrich-Boveritopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w6946gm4, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 Brockhaus Enzyklopädie, F.A. Brockhaus, Brockhaus Enzyklopädie-ID: boveri-theodor, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 ”Бовери Теодор”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Theodor_BoveriStore_norske_leksikon, läst: 18 oktober 2026.[källa från Wikidata]
  6. ↑ läs online, kalliope-verbund.info , läst: 10 maj 2026.[källa från Wikidata]
  7. 1 2 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1186624497749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  8. ↑ Manchester, K L (July 1997). ”Overlooked Nobel laureates”. Adler Museum Bulletin 23 (2): sid. 20–1. PMID 11619485.
  9. ↑ Baltzer, F (May 1964). ”Theodor Boveri”. Science 144 (3620): sid. 809–15. doi:10.1126/science.144.3620.809. PMID 14149391. Bibcode: 1964Sci...144..809B.
  10. ↑ https://www.britannica.com/biography/Theodor-Heinrich-Boveri. Hämtad 2022-08-05.
  11. ↑ Satzinger, Helga (March 2008). ”Theodor and Marcella Boveri: chromosomes and cytoplasm in heredity and development”. Nat. Rev. Genet. 9 (3): sid. 231–8. doi:10.1038/nrg2311. PMID 18268510.
  12. ↑ Baltzer, Fritz (1967). ”Theodor Boveri: The Life of a Great Biologist 1862–1915”. Theodor Boveri: The Life of a Great Biologist 1862–1915. http://www.devbio.com/article.php?ch=7&id=75. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 28 februari 2005. https://web.archive.org/web/20050228170412/http://www.devbio.com/article.php?ch=7&id=75. Läst 5 augusti 2022.. Extract published in Gilbert, SF (2006). DevBio: a companion to Developmental Biology, 8th ed. Sinauer Associates
  13. ↑ Laubichler, Manfred D; Davidson Eric H (February 2008). ”Boveri's long experiment: Sea urchin merogones and the establishment of the role of nuclear chromosomes in development”. Dev. Biol. 314 (1): sid. 1–11. doi:10.1016/j.ydbio.2007.11.024. PMID 18163986.
  14. 1 2 Maderspacher, Florian (2008). ”Theodor Boveri and the natural experiment”. Current Biology 18 (7): sid. R279–R286. doi:10.1016/j.cub.2008.02.061. PMID 18397731.
  15. 1 2 Wunderlich, Volker (September 2002). ”JMM—past and present. Chromosomes and cancer: Theodor Boveri's predictions 100 years later”. J. Mol. Med. 80 (9): sid. 545–8. doi:10.1007/s00109-002-0374-y. PMID 12226736.
  16. ↑ Moritz, K B; Sauer H W (February 1996). ”Boveri's contributions to developmental biology—a challenge for today”. Int. J. Dev. Biol. 40 (1): sid. 27–47. PMID 8735909.
  17. ↑ Stern, C (September 1950). ”Boveri and the early days of genetics”. Nature 166 (4219): sid. 446. doi:10.1038/166446a0. PMID 14775717. Bibcode: 1950Natur.166..446S.
  18. ↑ Cremer, Thomas; Cremer, Marion (2010). ”Chromosome Territories”. Cold Spring Harbor Perspectives in Biology 2 (3): sid. a003889. doi:10.1101/cshperspect.a003889. ISSN 1943-0264. PMID 20300217.
  19. ↑ Laubichler, Manfred D.; Davidson, Eric H. (2008-02-01). ”Boveri's long experiment: Sea urchin merogones and the establishment of the role of nuclear chromosomes in development”. Developmental Biology 314 (1): sid. 1–11. doi:10.1016/j.ydbio.2007.11.024. ISSN 0012-1606. PMID 18163986.
  20. ↑ Boveri, Theodor (2008). ”Concerning The Origin of Malignant Tumours”. Journal of Cell Science 121 (Supplement 1): sid. 1–84. doi:10.1242/jcs.025742. PMID 18089652. http://jcs.biologists.org/cgi/content/full/121/Supplement_1/1.
  21. ↑ Bignold, Leon P; Coghlan Brian L D, Jersmann Hubertus P A (July 2006). ”Hansemann, Boveri, chromosomes and the gametogenesis-related theories of tumours”. Cell Biol. Int. 30 (7): sid. 640–4. doi:10.1016/j.cellbi.2006.04.002. PMID 16753311.
  22. ↑ Hardy, Paul A; Zacharias Helmut (December 2005). ”Reappraisal of the Hansemann-Boveri hypothesis on the origin of tumors”. Cell Biol. Int. 29 (12): sid. 983–92. doi:10.1016/j.cellbi.2005.10.001. PMID 16314117.
  23. ↑ Manchester, K (1997). ”The quest by three giants of science for an understanding of cancer”. Endeavour 21 (2): sid. 72–6. doi:10.1016/S0160-9327(97)01030-2. PMID 9237430.
  24. ↑ Holland, Nicholas D. (2017). ”The long and winding path to understanding kidney structure in amphioxus - a review”. The International Journal of Developmental Biology 61 (10–11–12): sid. 683–688. doi:10.1387/ijdb.170196nh. PMID 29319116. http://www.ijdb.ehu.es/web/paper/170196nh/the-long-and-winding-path-to-understanding-kidney-structure-in-amphioxus-a-review.
  25. ↑ Scheer, Ulrich (2018). ”Boveri's research at the Zoological Station Naples: Rediscovery of his original microscope slides at the University of Würzburg”. Marine Genomics 40: sid. 1–8. doi:10.1016/j.margen.2018.01.003. PMID 29426805.

Vidare läsning

External links

Externa länkar