Thonburi (thai: ธนบุรี, thailändskt uttal: [tʰōn.bù.rīː]) är ett område i det moderna Bangkok. Under Ayutthayarikets tid gjorde dess läge på den högra (västra) stranden vid floden Chao Phrayas mynning det till en viktig garnisonsstad, vilket återspeglas i dess namn: thon (ธน), ett lånord från pali dhána (”rikedom”), och buri (บุรี), från púra (”fästning”). Det fullständiga formella namnet var Thon Buri Si Mahasamut (กรุงธนบุรีศรีมหาสมุทร, direktöversatt 'Staden med skatter som pryder havet').


År 1767, efter att Ayutthaya plundrats av burmesiska arméer, återtog general Taksin Thonburi. Genom erövringsrätt gjorde han staden till huvudstad i Thonbuririket och krönte sig själv till kung. Han regerade fram till den 6 april 1782, då han avsattes. Rama I, den nytillträdda kungen, flyttade huvudstaden till andra sidan floden. Den 21 april 1782 klockan 06:45 slogs pålar ner i jorden i Bangkok för stadspelaren, vilket markerar det officiella grundandet av den nya huvudstaden.

Thonburi förblev en självständig stad och provins fram till 1971, då den slogs samman med Bangkok. Thonburi förblev mindre utvecklat än den östra sidan av floden. Många av de traditionella små vattenvägarna, så kallade khlonger, finns fortfarande kvar där, medan de nästan helt har försvunnit på flodens motsatta sida.