| Tibast | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Malvaordningen Malvales |
| Familj | Tibastväxter Thymelaeaceae |
| Släkte | Tibastsläktet Daphne |
| Art | Tibast D. mezereum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Daphne mezereum | |
| Auktor | L.,1753 |
 | |
Tibast (Daphne mezereum) är en art i familjen tibastväxter.
Tibast är en lövfällande buske som oftast blir knappt 1 meter hög. Bladen är mjuka, 3–8 cm långa och 1–2 cm breda. Den blommar tidigt på våren på bar kvist. Blommorna är rosa eller ljuslila, i sällsynta fall vita (underart alba), 10–15 mm i diameter och har stark, behaglig doft, ungefär som narciss. Blomningen sker på bar kvist, ibland så tidigt som i mars. Frukten är en klarröd stenfrukt, som är 7–12 mm i diameter.
Växten är ursprunglig i större delen av Europa och västra Asien. I södra Europa växer den på högre höjder över havet. Norrut förekommer den upp till norra England och centrala Skandinavien, främst i lövskog och på skogsängar. I Norden förekommer den sparsamt.
I Sverige växer den oftast i mullrika skogar och lundar, och är som vild fridlyst i vissa län.
I Nordamerika är tibast inte ursprunglig, men på sina håll förekommer den förvildad, spridd från odlingar.
Växten är giftig för människor, och då särskilt bär och bark, men allvarliga förgiftningar är ovanliga. Tibast innehåller daphnetoxin och mezerein som hos människor vid förtäring orsakar en brännande smärta i munnen och halsen samt blåsor och salivavsöndring. Andra följder kan vara kräkning, magsmärtor och diarré. Växtsaften är också kraftigt ögonretande.
Daphne mezereum härrör från grekiska och arabiska. Daphne var enligt den grekiska mytologin en blyg nymf som vid ett tillfälle blivit förvandlad till ett lagerträd, och eftersom tibastens blad liknar lagerträdets, valde Linné Daphne som namn för tibastsläktet. Mezereum kommer av arabiskt-persiska mazeriyn ("döda"), med syftning på växtens giftighet.
| Namn | Trakt | Kommentar | Referens |
|---|---|---|---|
| Divelbastträ | Hälsingland | Divel = djävul, med syftning på växtens giftighet. Jfr Tivelbast nedan. | |
| Källarhalsbäsk | Västerbotten | Bäsk är vardagligt språk för beskt smakande brännvin | |
| Källerhalsbär | ["Käller" → källare] Namnet avser frukten med en skämtsam anspelning på den sveda i mun och svalg, och svåra törst, som uppstår redan efter förtäring av ett enda bär. | ||
| Taisbast | Orsa (Dalarna) | Namnet avser busken | |
| Taisbär | Älvdalen (Dalarna) | ||
| Taisebär | Älvdalen (Dalarna) | ||
| Taisebärstuppa | Mora (Dalarna) | Namnet avser blomman | |
| Tirsbast | |||
| Tisbast | Lima (Dalarna) Transtrand (Dalarna) | ||
| Tistbast | Hälsingland | ||
| Tivelbast | Kopparberget (Dalarna) Särna (Dalarna) | Tivel sannolikt detsamma som divel i divelbastträ | |
| Tivebark | Jämtland | Namnet avser den bark, som förr insamlades för att användas vid apoteken för tillverkning av Cortex Mezerei | |
| Tived | Jämtland | Namnet avser färska grenar för användning vid växtfärgning. Jfr Tiveden | |
| Tivelbär | Ore (Dalarna) Ornäs (Dalarna) | ||
| Tiverbärsbusken | Tåsjö (Ångermanland) | ||
| Tjurbast | Värmland | ||
| Tjusbastbuske | |||
Ordet finns även i andra språk: norska: tysbast, tybast; tyska: Ziobast, Ziegelbast, Zeiland (Ziu + lind), samt i former på efterledet -ved: svenska: tived, tivedh, tysved, norska: tyved, tusved, tysved, tyrved, av fornnordiska: týviðr, eller med förledet djävul-: tivelbast, divelbast.
Wikimedia Commons har media som rör Tibast.
|
