Tom Tower

Tom Tower sett från Tom Quad
Teckning från 1675, före Wrens tillbyggnad, David Loggan, Oxonia Illustrata
Tom Tower sett från St Aldates

Tom Tower är ett klocktorn i Oxford, England, uppkallat efter dess klocka, Great Tom. Den är placerad över Tom Gate, på St Aldates, huvudentrén till Christ Church, Oxford, som leder till Tom Quad. Detta fyrkantiga torn med en åttkantig lanternin och fasetterad kupol ritades av Christopher Wren och byggdes 1681–82. Styrkan i Oxfords arkitektoniska tradition och Christ Churchs koppling till dess grundare Henrik VIII motiverade beslutet att färdigställa porthusstrukturen, som kardinal Wolsey lämnade ofullbordad vid datumet för hans fall från makten 1529, och som hade förblivit utan tak sedan dess. Wren argumenterade för att arbeta i en sengotisk stil – att det "borde vara Gothick att hålla med grundarens arbete" – en stil som inte hade setts i en framstående byggnad på hundrafemtio år, vilket gjorde Tom Tower till en ensam föregångare till den gotiska väckelsen som började i mitten av 1700-talet. Wren kom aldrig för att övervaka byggnaden när den uppfördes av den stenhuggare han hade rekommenderat, Christopher Kempster från Burford.

Tom Tower sett från i omedelbar anslutning till St Aldates ingång till Tom Quad
Tom Gate, huvudentrén till Christ Church, under Tom Tower, med utsikt mot Tom Quad

När William Kent 1732-1734 ombads att göra en varsam rekonstruktion av den östra delen av Clock Court i Wolseys Tudor Hampton Court Palace, vände han sig naturligtvis till Tom Tower för sin "centrala kupol med dess krona av pilasterliknande gotiska finials". Tornet på Dunster House vid Harvard University är en direkt imitation av Tom Tower, även om dess detaljer har georginiserats, och stenar från Christ Church är installerade i en av husets huvudentréer.

Tom Tower var inspirationen till Clock Tower (formellt Old Arts Building) vid University of Auckland.

Great Tom

Great Tom, som är inrymd i tornet, är den högst ljudande klockan i Oxford. Den väger sex och ett kvarts ton och flyttades från 1100-talsklostret Osney Abbey efter upplösningen av klostren. Bortsett från ett studentskämt 2002 när kläppen var laggad (innesluten eller täckt med ett material som ger isolering), har Tom ljudit varje natt sedan andra världskriget. Från början hette den "Mary", men flyttades från Osney Abbey till klostret St Frideswide's Priory 1545, varefter den vid något tillfälle döptes om till "Tom". Den hade orsakat problem sedan den första gjutningen, slitit ut sin kläpp, och göts om 1626 och 1654, men utan att lösa problemet (det finns inga bevis för en omgjutning 1612).

Mellan 1678 och 1679 försökte Richard Keene från Woodstock tre gånger att gjuta om klockan, och ökade dess vikt från två till över sex ton, men det var inte förrän en slutlig omgjutning 1680 – av Christopher Hodson, en klockgjutare från London – som framgång uppnåddes, och den resulterande klockan, Great Tom, hängdes upp i det nyligen färdigställda Tom Tower. Den hängdes upp på nytt i maj 1953. Det finns en inskription på klockan på latin, som översatt lyder:

"Den store Thomas, dörrstängaren i Oxford, renoverades den 8 april 1680 under Karl II:s regeringstid. Diakon John, biskopen av Oxford och underdiakon tackar för Henry Smiths kunskap och Christopher Hodsons omsorg och utförande".

Great Tom ljuder fortfarande 101 gånger varje natt, vilket betyder att det finns 100 ursprungliga forskare på högskolan plus en (tillagd 1663). Klockan ringer 21:05 svensk tid, vilket motsvarar 21:00 i vad som brukade vara "Oxford time" (lokal middagstid i Oxford inträffar alltid fem minuter senare än middagstid i Greenwich), och var en gång i tiden signalen för alla Oxfords universitet att låsa sina grindar. Klockan ringer bara genom manuell handringning vid mycket speciella tillfällen. Klockan är föremål för ett antal Morris-melodier och sånger, bland annat "Old Tom of Oxford" (från Bampton) och sångerna "Great Tom Is Cast" och "Bonny Christ Church Bells", som komponerades av dekanen i Christ Church, Henry Aldrich (1647–1710). Men "Great Tom Is Cast" tillskrivs också Matthew White som skrev den 1667. De två versionerna är identiska förutom två noter. Med tanke på årtalen är det troligt att White är den verklige författaren till verket.


Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 6 mars 2025.
  1. ↑ Wren Society 5 (Oxford: Clarendon Press) 1928:17.
  2. ↑ Some other work by Wren, Sir Nicholas Hawksmoor and William Dickinson in the Office of Works is discussed in Giles Worsley, "The Origins of the Gothic Revival: A Reappraisal: The Alexander Prize Essay"Transactions of the Royal Historical Society, 6th Series, 3 (1993), pp. 105–150.
  3. ↑ Other Gothic work by Wren includes restorations in Westminster Abbey.
  4. ↑ Seven letters of Wren to John Fell, Bishop of Oxford, and other documents were published in Wren Society 5 (1928).
  5. ↑ Juliet Allan, "New Light on William Kent at Hampton Court Palace" Architectural History, 27 (1984, pp. 50–58), p. 52. Kent's alterations, his first attempt at Gothick, quickly became dated as the Gothic Revival progressed, and were revised in a correcter taste.
  6. ↑ ”Auckland University Clock Tower”. Auckland University Clock Tower. https://www.auckland.ac.nz/en/on-campus/our-campuses/landmarks-facilities/the-clocktower.html.
  7. ↑ ”Great Bells of the British Isles”. Great Bells of the British Isles. Arkiverad från originalet den 26 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110726075612/http://www.gcna.org/data/GBGreatBells.html#OXGT. Läst 13 november 2025.
  8. ↑ Frederick Sharpe, The Church Bells of Oxfordshire (Oxfordshire Records Society, 4 vols, Oxford, 1949–53)
  9. ↑ Simmonds, Tricia (1989). In and Around Oxford. Bath: Unichrome. sid. 4. ISBN 1-871004-02-0. https://archive.org/details/inaroundoxford0000unse

Tryckta källor

Externa länkar