| Top Gun: The Second Mission | |
| Utvecklare | Konami |
|---|---|
| Utgivare | Konami |
| Genre | Stridsflygsimulator |
| Antal spelare | enspelarspel flerspelarspel |
| Format | Nintendo Entertainment System |
Top Gun: The Second Mission, utgivet i Japan som Top Gun: Dual Fighters, är ett stridsflygsimulatorspel till Nintendo Entertainment System (NES) utvecklat och utgivet av Konami. Spelet är en uppföljare till NES-spelet Top Gun och släpptes i Japan den 15 december 1989, i Nordamerika i januari 1990 och i Europa och Australien den 24 oktober 1991.
Spelaren styr piloten Maverick i en F-14 Tomcat som skickas ut på tre uppdrag. Spelet spelas ur ett cockpitperspektiv liknande det första Top Gun-spelet, men med mer detaljerad grafik och förbättrad styrrespons. Motståndarsidan namnges aldrig uttryckligen, men bossfienderna är baserade på avancerade sovjetiska prototyplan och andra fordon, och fiendepiloterna har ryskklingande namn som ”Gorky”, ”Demitri” och ”Stalin”.[källa behövs]
Det första uppdraget går ut på att slå ut en fientlig Tu-160 ”Blackjack”-bombare. Det andra uppdraget utspelar sig över skogsterräng där spelaren måste följa en hinderbana och slutligen förstöra en avancerad variant av en ”Hind”-helikopter. Det tredje och sista uppdraget utspelar sig i hög höjd mot en fientlig rymdfärja inspirerad av Buranprogrammet och koncept kring ”Star Wars”, där spelaren måste undvika blixtar och laserstrålar innan slutstriden.
Utöver kampanjläget finns ett separat läge med dueller en mot en, där spelaren kan möta sju datorstyrda esspiloter i följd eller spela mot en annan människa i delad skärm. Det tvåspelarläge som fanns i originalspelet har här byggts ut till ett tydligare versus-läge fokuserat på dogfighter.
F-14:an har en automatkanon med obegränsad ammunition som standardvapen. Inför varje uppdrag kan spelaren välja en av tre missiltyper baserade på verkliga förebilder: AIM-9 Sidewinder, AIM-7 Sparrow eller AIM-54 Phoenix. I spelet representerar mer avancerade missiler som Phoenix en större effektiv lås-zon, snarare än högre råskada. Missiler kan också låsa på markmål.[källa behövs]
Jämfört med det första NES-spelet i serien har The Second Mission förbättrad grafik, mer framträdande musik under själva uppdragen samt en mindre krävande sekvens för landning på hangarfartyg. Möjligheten att rulla F-14:an helt runt sin längdaxel lyfts ofta fram som en av de mer spektakulära nyheterna i spelet.
Spelet utvecklades internt hos Konami som en direkt uppföljare till företagets tidigare Top Gun till NES, med syfte att bygga vidare på licensen och förbättra grafik, kontroll och flerspelarläge jämfört med föregångaren.[källa behövs]
| Mottagande | |
|---|---|
| Recensionsbetyg | |
| Publikation | Betyg |
| Aktueller Software Markt (DE) | 8/12 |
| Joystick (FR) | 66 % |
| Mean Machines | 51 % |
| Total! | 66 % |
| Video Games (DE) | 39 % |
Spelet recenserades av ett flertal europeiska speltidningar under 1991 och 1992, med betyg som oftast hamnade i mitten av skalan. Aktueller Software Markt gav spelet 8 av 12 medan franska Joystick och brittiska Total! placerade det kring 66%, och Mean Machines gav 51%. Den tyska tidningen Video Games var mer kritisk med ett betyg på 39%.
Gary Meredith på Game Players ansåg att The Second Mission var en tydlig förbättring jämfört med Konamis tidigare Top Gun-spel vad gäller grafik och kontroll, och lyfte särskilt möjligheten att rulla F-14:an som en positiv nyhet.
Top Gun: The Second Mission är ett av flera licensspel baserade på filmen Top Gun och betraktas som det direkta NES-uppföljaren till 1987 års spel med samma namn.
