| Tous ayamaruensis | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Fåframtandade pungdjur Diprotodontia |
| Familj | Flygpungekorrar Petauridae |
| Släkte | Tous Flannery & Helgen, 2026 |
| Art | Tous ayamaruensis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tous ayamaruensis | |
| Auktor | (Aplin, 1999) |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Tous ayamaruensis är ett pungdjur i familjen flygpungekorrar som förekommer på Nya Guinea.
Arten beskrevs 1999 vetenskaplig med hjälp av subfossil som är ungefär 6000 år gamla. Omkring 2015 upptäcktes levande individer. Kvarlevorna listades i början i samma släkte som jätteflygfalanger. Det vetenskapliga släktnamnet tous är djurets namn i språket som talas i kabupaten Maybrat. Tous stirtoni är ett utdött djur som räknas till samma släkte. De levande exemplaren upptäcktes först på fotografier och fångades sedan.
Djurets svans är i motsats till andra familjemedlemmar inte yvig och den används som gripverktyg. Pälsen kan vara brun- eller gråaktig. Typiska är små öron som nästan är nakna och svarta ringar kring ögonen. De böjda klorna är lika som hos andra arter i familjen Petauridae. Med en vikt omkring 300 g är arten liten. Jämförd med Petaurus abidi är djuret mer robust och storleken är ungefär lika. Flygmembranen når nästan fram till artens armbågsled och till knäleden. Den bär päls med undantag av ett ställe på undersidan. På ovansidan har de bruna håren ofta silverfärgade spetsar. En mörk längsgående strimma på ryggen saknas. Vuxna exemplar har en mörk fläck bakom varje öra och ungdjur även en vit fläck framför varje öra. Typiska är stora ögon med orange regnbågshinna. Kännetecknande för huvudet är en kort nos och nakna näsborrar. Den centrala framtanden i underkäken är bred. Även i överkäken är den centrala framtanden betydlig större än de andra två.
Tous ayamaruensis är antagligen beroende på höga träd. Landskapets omvandling till odlingsmark är därför ett hot. Zoologerna som beskrev arten håller de exakta fyndplatserna på Fågelhuvudhalvön hemliga som skydd mot jägare och djursamlare. Arten listas inte av IUCN.
|