Paratriaenops furcula
| Paratriaenops furcula Status i världen: Livskraftig (lc) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Rundbladnäsor Hipposideridae |
| Släkte | Paratriaenops |
| Art | Paratriaenops furcula |
| Vetenskapligt namn | |
| § Paratriaenops furcula | |
| Auktor | Trouessart, 1906 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde för släktet Triaenops och nära släktingar Paratriaenops furcula i röd och grön | |
| Synonymer | |
| Triaenops furculus | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Paratriaenops furcula är en fladdermusart som beskrevs av Édouard Louis Trouessart 1906. Paratriaenops furcula ingår i släktet Paratriaenops och familjen rundbladnäsor. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Fram till 2009 ingick arten i släktet Triaenops.
Utseende
Arten blir med svans 61 till 72 mm lång och svanslängden är 20 till 25 mm. Paratriaenops furculus har 43 till 47 mm långa underarmar, 15 till 19 mm långa öron, 8 till 9 mm långa bakfötter, en vingspann av 268 till 281 mm och en vikt av 5 till 9,5 g. Ovansidan är täckt av gråbrun päls och undersidans päls är ljusgrå. Påfallande är översta delen av hudflikarna på nosen som liknar en treudd i utseende. Några populationer har en ljusbrun eller gulgrå päls. Djuret har mörkbrun flyghud och öronen samt hudflikarna på nosen är gråbruna. I kraniet finns en fördjupning mellan den del som bildar nosen (rostrum) och hjärnskålen. Denna fladdermus har en låg och långsträckt Crista sagittalis.
Utbredning
Denna fladdermus förekommer på östra Madagaskar. Den hittades även på mindre öar som tillhör Seychellerna (atollerna Cosmoledo och Aldabra). Arten lever i låglandet och i kulliga områden upp till 200 meter över havet. Den föredrar regioner upp till 40 meter över havet. Habitatet utgörs av torra skogar med lövfällande träd och av områden med taggiga växter. Individerna vilar i grottor eller under överhängande klippor. Ibland besöks savanner och galleriskogar.
Ekologi
Stora kolonier kan ha 10 000 medlemmar av båda kön. Paratriaenops furcula jagar med hjälp av ekolokalisering. Lätets första och tredje del skapas med frekvensmodulering och den mellersta delen har en konstant frekvens. Arten rop är 8 till 22,5 millisekunder lång och därmellan finns 14 till 92,5 millisekunder långa pauser. I lätets första del höjs frekvensen lite. I andra delen är den maximala frekvensen 114,8 kHz för hannar och 99,5 kHz för honor. Hannarnas lägst frekvens är 110,5 kHz och honornas 95,7 kHz. Ropet avslutas med en del som slutar med 68 till 97 kHz.
Jakten sker ofta vid skogens kant eller över skogsgläntor. Vanligen har nattfjärilar en andel av 60 procent bland alla byten. Dessutom jagas skalbaggar, flugor och kackerlackor. Under regntiden blir andelen skalbaggar större. Paratriaenops furcula jagas själv av fladdermusvråken (Macheiramphus alcinus). Angående fortplantningen är inget känt.
Hot
Regionalt har störningar vid viloplatsen negativ påverkan. Fladdermusen kan anpassa sig till måttlig skogsbruk men när hela skogen röjs försvinner populationen. Hela beståndet bedöms som stort. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.
Källor
- 1 2 3 4 5 Monadjem, A., Razafimanahaka, J., Ranivo, J., Kofoky, A., Hutson, A.M., Cardiff, S.G., Andriafidison, D., Goodman, S., Jenkins, R.K.B., Racey, P.A. & Ratrimomanarivo, F.H. 2016 Paratriaenops furcula Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 27 januari 2026.
- ↑ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Triaenops furculus
- ↑ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- 1 2 Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (18 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/triaenops+furculus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ↑ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- 1 2 Daniel Bennet & John Russ (2001). ”The Bats of Madagascar: An Identification Guide with Descriptions of Echolocation Calls” (på engelska) (
PDF). Aberdeen University. sid. 40-41. Arkiverad från originalet den 29 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131029192021/http://library.mampam.com/batsofmadagascar2000.pdf. - 1 2 3 4 Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2019). ”Paratriaenops furcula”. Handbook of the Mammals of the World. "9 - Bats". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 209. ISBN 978-84-16728-19-0
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Triaenops furculus.
Wikispecies har information om Paratriaenops furcula.
|