Tuvstarr

För figuren i John Bauers sagovärld, se Tuvstarr (sagofigur).
Tuvstarr
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningGräsordningen
Poales
FamiljHalvgräs
Cyperaceae
SläkteStarrar
Carex
ArtTuvstarr
C. cespitosa
Vetenskapligt namn
§ Carex cespitosa
AuktorL.
* 1. Blommande planta, strået avskuret
* 2. Fruktställning
* 3. Skörmblad. Förstoring 6 ×
* 4. Moget fruktgömme. Förstoring 6 ×
* 5. Planta i fruktstadium. Förstoring 6 ×
* 6. Fruktgömme med skörmblad.     Förstoring 6 ×

  • 1. Blommande planta, strået avskuret
  • 2. Fruktställning
  • 3. Skörmblad. Förstoring 6 ×
  • 4. Moget fruktgömme. Förstoring 6 ×
  • 5. Planta i fruktstadium. Förstoring 6 ×
  • 6. Fruktgömme med skörmblad.
         Förstoring 6 ×

Tuvstarr (Carex cespitosa) L. är ett flerårigt halvgräs inom släktet starrar och familjen halvgräs.

Beskrivning

Tuvstarr växer i mycket täta tuvor och har nedtill rödbruna, upprispade slidor. Dess strån är slanka och sträva. De gulgröna bladen blir 2 - 4 mm breda, lika långa som stråna, med en ovansida som är blank och slät. Undersidorna är papillösa. Vid torka får bladen utåtrullade kanter.

Varje strå består av 1 ljusgult hanax längst upp, och 1 - 3 bruna honax, lite längre ned. Axen är tätt sammansatta och 1 - 2 cm långa. De nedre stödbladen är korta och smala. De svartbruna axfjällen är kortare än fruktgömmena. De grå- eller brungröna fruktgömmena blir 2 - 2,5 mm stora. Stråna blir 20 - 50 cm höga. Ett moget strå kan ibland bli ända till 1 m långt. Blommar från maj till juli.

Tuvstarr bildar ibland hybrider med hundstarr.

Habitat

Tuvstarr är ganska vanlig till sällsynt i Norden. Dess utbredning sträcker sig till områden i sydvästra och sydöstra samt stora delar av norra Finland, områden i mellersta och norra Sverige, Skåne, Åland, norra Gotland, områden i sydöstra Norge samt områden i nordöstra Danmark.

Utbredningskartor

Biotop

Tuvstarr växer vanligtvis på våt, näringsrik mark, såsom källdrag, kärr, strandängar, bäckkanter, diken, och övergivna slåttermarker. Den är vanlig på ler- och mjälarika jordar.

Etymologi

Referenser

Noter

  1. ↑ Hugo Sjörs, Nordisk växtgeografi, andra upplagan, sida 150, Svenska bokförlaget 1967.

Externa länkar

Tuvstarr.