Ulf Kyllenius, född 1685, död 1755, var en borgmästare i Nora 1719–1750 och stadens riksdagsledamot vid riksdagarna 1720, 1723, 1727 och 1746-1747.
Ulf Kyllenius var född på gården Ingared i Västergötland som son till arrendatorn Anders Månsson. Efter skolgång i Skara började han 1707 studera vid Uppsala universitet och var under sin tid där informator åt två bröder Leijonhufvud, och sedan för två bröder Ekeblad. Det var genom de senares rekommendation Ulrika Eleonora 9 april 1719 utfärdade hans borgmästarfullmakt. 7 juli samma år svor han huldhetsed. Av protokollen förefaller det som relationen mellan Kyllenius och Noras innevånare inte var den bästa, men ingenstans förekommer anklagelser om att han skall ha misskött sin syssla. Anmärkningsvärt är att han efter 1727 endast representerade staden vid en enda riksdag. Möjligen var det Kyllenius själv som undanbett sig det. 1749 begärde han avsked "på grund av sin höga ålder och svaga hälsa", vilket beviljades året därpå. Han stannade i Nora där han efter normalt bruk levde på halva lönen i pension fram till sin död.
Hans enda son Magnus Kyllenius var en tid rådman i Nora på 1760-talet.