Ett ben är en kroppsdel som är en viktig del av skelettet och ansvarar för att bära kroppens vikt, möjliggöra förflyttning och ge stabilitet. Varje ben i underkroppen består av lårbenet (femur) och underbenet, som utgörs av skenbenet (tibia) och vadbenet (fibula). Lårbenet och underbenet förenas genom knäleden och fäster vid bäckenet genom höftleden.
Lårbenet (femur) är kroppens längsta, tyngsta och starkaste ben. Det spelar en viktig roll i att bära upp kroppsvikten och möjliggöra rörelse i höft- och knälederna.
Underbenet består av två ben:
Underbenet förenas med lårbenet i knäleden och slutar distalt i fotleden (talocruralleden), vilket möjliggör stabilitet och rörelse i nedre extremitet.
Adduktion utförs av de medialt belägna adduktormusklerna: musculus adductor longus, musculus adductor brevis, musculus adductor magnus och musculus gracilis. Abduktion i leden sköts av musculus gluteus maximus, musculus gluteus medius och musculus gluteus minimus.
Fotvalvens främsta uppgifter är att konservera isättningsenergin då foten sätts ned på underlaget. Denna energi lagras i ligament, muskler och senor. Då foten lyfts återanvänds den konserverade energin. Kroppsvikten fördelas även på grund av fotvalvens utformning över hälen och metatarsalbenshuvudena. Stigbygeln är valvet skapat av senorna från Tibialis Anterior, tibialis posterior och peroneus longus.
Beninnerlängden är ett kroppsmått som mäts från grenen till golvet. Hos nyfödda utgör benen cirka 30 % av kroppslängden, proportioner som är desamma som nyfödda ungar av chimpanser, gorillor och gibboner. Proportionerna ändras under uppväxten, och människan får jämfört med aporna mycket längre ben. I västvärlden är medellängden på benen hos vuxna ungefär 45 % av den totala kroppslängden. En studie av brittiska 18-åringar visade att männens genomsnittliga benlängd var 47,2 % av kroppslängden, och att kvinnornas var 46,5 %. Under 1900-talet har människors kroppslängd ökat, vilket beror på att benen blivit längre.
Benens längd är relaterad till hälsan. Korta ben kan indikera att energiförrådet varit magert under uppväxten, och att resurserna inte räckt till att utveckla längre ben; benen är de mest känsliga delarna för näringsbrist under uppväxten varför benlängden är en indikatior för socioekonomiska villkor under barndomen. Korta ben på män har visat sig korrelera med högre risk för att utveckla kardiovaskulära sjukdomar.
Benens relativa längd korrelerar också med fysisk attraktivitet. Kvinnor med relativt längre ben bedöms som regel som mer attraktiva än dem med kortare, medan det för männens attraktivitet ofta bedöms vara tvärt om. Mot detta har en polsk studie visat att de studier som uppfattningen bygger på varit förvanskade: kroppsbredden på de bilder som bedömts i undersökningarna hade blivit större av att ben gjorts kortare. Den polska undersökningen visade i stället att 5 % längre ben än genomsnittet, för båda könen, ansågs vara mest attraktivt, det vill säga ben som är något mer än 50 % av den totala kroppslängden.