Ustilago avenae

Ustilago avenae
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeSvampar
Fungi
DivisionBasidiesvampar
Basidiomycota
KlassUstilaginomycetes
OrdningUstilaginales
FamiljUstilaginaceae
SläkteUstilago
ArtUstilago avenae
Vetenskapligt namn
§ Ustilago avenae
Auktor(Pers.) Rostr. 1890
Synonymer
Ustilago hordei Boerema & Verh. 1977
Ustilago holci-avenacei (Wallr.) Cif. 1938
Ustilago nigra Tapke 1932
Ustilago rostrupii Kitunen 1922
Ustilago levis (Kellerm. & Swingle) Magnus 1894
Ustilago kolleri Wille 1893
Ustilago perennans Rostr. 1890
Ustilago avenae var. levis Kellerm. & Swingle 1890
Ustilago avenae Boerema & Verh. 1890
Ustilago jensenii Rostr. 1890
Ustilago segetum var. avenae (Pers.) Brunaud 1878
Uredo avenae Castagne 1842
Erysibe vera var. holci-avenacei Wallr. 1833
Uredo segetum Pers. 1801

Havreflygsot orsakas av Ustilago avenae som är en svampart inom fylat basidiesvampar. Den beskrevs först av Christiaan Hendrik Persoon, och fick sitt nu gällande namn av Emil Rostrup 1890. Ustilago avenae ingår i släktet Ustilago och familjen Ustilaginaceae. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Svampen leder till att det istället för friska havreax växer fram sotax med sporer. Ustilagosläktet har en monocyklisk livscykel, vilket innebär att det sker en infektion per odlingssäsong. Släktet angriper plantornas fruktämnen. Exempel på andra ustilagoarter är Ustilago maydis som infekterar majs och Ustilago nuda som infekterar korn. Ett annat namn på havreflygsot är naket sot på havre.

Biologi

Infektion sker på hösten via teliosporer som tar sig in i blommande grödor och hamnar innanför fröskalen, där de bildar vilmycel. Vid groning av infekterade kärnor aktiveras mycelet och bildar groddslangar (basidier), som producerar basidiosporer. Basidiosporerna är av + respektive - typ och smälter samman till ett nytt mycel. Mycelet växer in i den unga grodden och in i tillväxtpunkten. För att sotax ska bildas måste mycelet ha penetrerat koleoptil innan det första bladet tränger igenom denna. Spridning i plantan sker intercellulärt och ger inga yttre symptom fram till kärnbildningen. Vid kärnbildning växer mycelet in i kärnan och sprider sig intracellulärt. Där bildar mycelet teliosporer som blir synliga vid axgång som stora svarta klumpar. Detta förhindrar framväxten av friska havrekärnor.

Spridning  

Vind sprider vidare teliosporerna från sotaxen till friska blommande plantor på fältet. Framför allt är utsäde med vilmycel en källa till spridning.

Betydelse i lantbruket

Förlusterna i skördenivå blir för det mesta lika stor som antalet infekterade ax.

Bekämpningsåtgärder

Med införandet av kvicksilverbetning minskade förekomsten av havreflygsot drastiskt. Idag är kvicksilverbetning förbjudet och istället tillämpas värmebetning och betning med godkända kemiska preparat. På grund av svag effekt av betningsmedlen har flygsotförekomsten hos havre återigen ökat. År 2012 förekom det sällan fler än två infekterade vippor per kvadratmeter i infekterade fält.  

Genom utsädeskontroll förebyggs spridning av havreflygsot. Lantbrukare kan få utsädesprov analyserade och vid ett visst tröskelvärde betar man utsädet.


Källor

  1. ↑ Boerema & Verh. (1977) , In: Neth. Jl Pl. Path. 83(5):198
  2. ↑ Cif. (1938) , In: Fl. ital. crypt. 1(17, Ustil.):293
  3. ↑ Tapke (1932) , In: Phytopath. Z. 22:869
  4. 1 2 3 4 ”CABI databases”. http://www.speciesfungorum.org. Läst 24 januari 2013.
  5. ↑ Wille (1893) , In: Bot. Notiser:10
  6. ↑ Rostr. (1890) , In: Overs. K. danske Vidensk. Selsk. Forh. Medlemmers Arbeider:15
  7. ↑ Boerema & Verh. (1890) , In: Overs. K. danske Vidensk. Selsk. Forh. Medlemmers Arbeider:13
  8. ↑ Brunaud (1878) , In: Act. Soc. linn. Bordeaux, sér. A 32(2):163
  9. ↑ Castagne (1842) , In: Observ. Uréd. 1:25
  10. ↑ Wallr. (1833) , www.speciesfungorum.org
  11. ↑ Pers. (1801) , In: Syn. meth. fung. (Göttingen) 1:225
  12. ↑ Rostr. (1890) , In: Overs. K. danske Vidensk. Selsk. Forh. Medlemmers Arbeider:13
  13. 1 2 3 4 5 ”Faktablad om växtskydd 94J”. SLU. Arkiverad från originalet den 18 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180518155109/https://www.slu.se/globalassets/ew/org/inst/ekol/faktablad/faktablad-vaxtskydd/faktablad_om_vaxtskydd_94j.pdf. Läst 3 januari 2026.
  14. 1 2 Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (22 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/ustilago+avenae/match/1. Läst 24 september 2012.
  15. ↑ Species Fungorum. Kirk P.M., 2010-11-23
  16. 1 2 3 Agrios, George (2005). Plant Pathology 5th edition. Läst 3 januari 2026
  17. ↑ ”Smut of crops: a review”. http://www.rroij.com/open-access/smut-of-crops-a-review-.php?aid=86413. Läst 3 januari 2026.
  18. 1 2 3 ”Skadegörare i jordbruksgrödor”. Jordbruksverket. https://www2.jordbruksverket.se/download/18.4c8614ac1602a4751f8c6ab4/1513167676577/be26v5.PDF. Läst 3 januari 2026.
  19. 1 2 3 ”Utdrag ur sädesburna sjukdomar på jordbruksväxter samt skadedjur som motverkas genom betning”. Jordbruksverket. Arkiverad från originalet den 13 april 2021. https://web.archive.org/web/20210413225337/http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_jo/JO12_3.pdf. Läst 3 januari 2026.


Bildgalleri