Uvarovit

Uvarovit
Kategori	Nesosilikater
Dana klassificering	51.04.03b.03
Strunz klassificering	9.AD.25
Kemisk formel	Ca3Cr2Si3O12
Färg	Grön, smaragdgrön, grönsvart
Förekomstsätt	Euhedrala kristaller, granulärt, massivt
Kristallstruktur	Kubiska
Spaltning	Ingen
Brott	Ojämnt, mussligt
Hållbarhet	Spröd
Hårdhet (Mohs)	6,5–7½
Glans	Glasglans till fettglans
Refraktion	Isotrop
Ljusbrytning	n=1,865
Dubbelbrytning	specialfall 0,006
Dispersion	0,027 (BG), 0,021 (CF)
Transparens	Transparent, genomskinlig
Fluorescens	Fluoescerande röd på både kort och lång UV
Streckfärg	Vit
Specifik vikt	3,77-3,81
Radioaktivitet	Ingen

Uvarovit, kalkkromgranat, Ca₃Cr₂Si₃O₁₂, är ett mörkt smaragdgrönt mineral. Det upptäcktes 1832 av Germain Henri Hess som namngav den efter greve Sergej Semenovitch Uvarov (1765-1855), en rysk statsman och amatörmineralsamlare. Namnet har ofta missbrukats i det förflutna för att hänvisa till andra gröna och/eller krombärande granater såsom kromhaltig grossular och pyrop, grön andradit och knorringit.

Egenskaper och förekomst

Uvarovit är ett av de mest sällsynta mineralen inom granatgruppen, och är den enda genomgående gröna granatarten, med en smaragdgrön färg. Den är kontinuerligt blandbar med grossular och andradit (ugranditsammansättning) men beränsad blandbar med pyrop, almandin och spessartin (pyralspitsammansättning). Den uppträder som välformade små kristaller. Vissa uvaroviter uppvisar som specialfall ordnad Al-Cr-katjonuppsättning, vilket resulterar i ortorombiska, monoklina eller triklina symmetrier, medan den fortfarande är starkt pseudokubisk.

Uvarovit har påträffats med krommalm i Spanien, Ryssland, och Quebec i Kanada. Det förekommer också i Outokumpu i Finland, Norge och Sydafrika.

Användning

Uvarovit används som smyckesten.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Uvarovite, 15 april 2016.

• Bra Böckers lexikon, 1980.

Externa länkar

• http://webmineral.com/data/Uvarovite.shtml#.VxDn3vmLTIU