Våffla är ett bakverk som vanligtvis gräddas i ett våffeljärn.
Ordet är känt i skrift på svenska sedan 1642. Det har dock ett mycket äldre ursprung och kommer från tyskans Waffel, med samma betydelse, men sattes antagligen av förfäder i samband med vår fru (Jungfru Maria).
I Sverige kan våfflor serveras på våffeldagen, det vill säga Jungfru Marie bebådelsedag som firas den 25 mars.
I medel- och nutida Europa återfinns ett antal olika varianter: wafre, wafer, wâfel, waufre, gaufre, goffre, gauffre, wafe, waffel, wåfe, wāfel, wafe, vaffel, och våffla.
I svenskan har ordet förekommit sedan 1642. Engelskans ”waffle” återfinns 1725 och är ärvt av holländskans ”wafel” som i sin tur härstammar från det medeltida wafele som är belagt mot slutet av 1200-talet. Innan dess återfinns franskans ”walfre” 1185 som även det härstammar från det frankiska ordet "wafla" vilket är ett germanskt ord betydande bikaka eller tårta beroende på sammanhang.
Våfflor är kända i skrift i Europa och Sverige sedan 1600-talet, men är förmodligen mycket äldre än så. Svenska våfflor är tunna och har små fördjupningar. I Sverige är det vanligt att en våffla har hjärtformationer. Även i Sverige var våfflor fyrkantiga fram till 1800-talet, då runda våffeljärn infördes för att bättre passa till de nya gjutjärnsspisarnas runda hål.
Kejsarvåffla är inte en våffelvariant, utan ett registrerat varunamn på en "matig" våffla från Kungsörnen.
Våfflor görs av en smet som i grunden består av mjöl, vatten och/eller mjölk och/eller grädde samt smör. Det finns recept som innehåller till exempel ägg eller jäst. Smeten gräddas i särskilda våffeljärn. Dessa, numera vanligen elektriska, apparater är tvådelade på ett sådant sätt att våfflan gräddas på båda sidorna samtidigt.
Våfflor serveras vanligen med sylt eller bär och vispad grädde, antingen som maträtt eller efterrätt. De kan även serveras med alternativa tillbehör såsom kaviar, gräddfil, gräslök, räkor, pepparrotssmör och smältost eller dessertost. Våfflor serveras i speciella våffelstugor, speciellt i fjällen, men även på kaféer.
I många länder serveras det som kallas belgiska våfflor. Dessa finns i flera varianter men är generellt kantigare, högre och har större fördjupningar än svenska. Likaså har det belgiska våffeljärnet en annan utformning än det svenska. De belgiska våfflorna blir mer degiga efter gräddningen än svenska våfflor. I Belgien serveras våfflorna med få tillbehör och ibland naturella, men globalt ofta med färska bär, chokladsås eller vispad grädde. I Belgien är våfflorna mer som ett tilltugg än en måltid.
Amerikanska våfflor är som ett mellanting av svenska och belgiska våfflor. Tjockare än svenska och tunnare än belgiska. I USA serverar man ofta våfflor till frukost med smör och lönnsirap, men det förekommer även att de serveras med kyckling eller njurstuvning.
I bland annat Hongkong är det vanligt med bubbelvåfflor. De har halvklotformade utbuktningar. Vanligtvis är de frasiga på utsidan och mjuka inuti. Varianter av bubbelvåfflor förekommer även i andra delar av världen.
Våffla kan även avse våffelstrut, det konformade rån som används som glasstrut. För tillverkning av rån används rånjärn.
Wikimedia Commons har media som rör Våffla.