| Vandrarslamfluga | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Tvåvingar Diptera |
| Familj | Blomflugor Syrphidae |
| Släkte | Slamflugor Eristalis |
| Art | Vandrarslamfluga E. similis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Eristalis similis | |
| Auktor | (Fallén, 1817) |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Vandrarslamfluga (Eristalis similis) är en migrerande fluga som beskrevs 1817 av Carl Fredrik Fallén. Arten ingår i släktet slamflugor (Eristalis) och familjen blomflugor. Catalogue of Life placerar den dessutom i undersläktet Eristalis (Eoseristalis).
Vandrarslamfluga är 14–16 mm lång, med en mörk, matt ryggplåt och blekt orangegul behåring. Ansiktet är kraftigt pudrat i silvervitt eller gult med en mycket smal svart mittstrimma mellan ögonen. Bakkroppen har brungula parfläckar, tydligast på andra segmentet, och vingarna kännetecknas av ett långsträckt, gulbrunt vingmärke. Benen är till största del mörka, bortsett från gula partier på skenben och lårspetsar. Den kan skiljas från gulfotad slamfluga som har ljusare fötter, storslamfluga som har bredare ansiktsstrimma och från stora individer av fältslamfluga som har ett kortare och mer rundat vingmärke.
Vandrarslamfluga har en palearktisk utbredning, som sträcker sig från Nordafrika (Marocko och Algeriet) och Europa, där den främst är koncentrerad till Medelhavsområdet, men arten har sedan 1980-talet spridits sig norrut till länder som Tyskland, Belgien och Nederländerna. Vidare förekommer den i Turkiet, Kaukasus samt Centralasien österut till Altaj.
Arten förekommer regelbundet men i varierande antal i Norden, med årliga fynd i Sverige främst i kustnära områden i Götaland och Svealand. Utöver enstaka fynd i inlandet och historiska fynd i Stockholmsområdet, finns spridda observationer i Danmark, södra Finland samt längs norska sydkusten.
Vandrarslamflugan är en migrerande art som i södra Europa bebor skogsområden, medan den i norr ofta påträffas i kustnära, blomrika miljöer. Arten genomför periodiska förflyttningar från sydost, där migrationer i norra Europa korrelerar med högsommar, medan flygperioden i söder sträcker sig från februari till november. Hanarna är revirhävdande, båda könen besöker ett brett spektrum av blommor, och arten kan i sällsynta fall övervintra som imago i nordliga klimat. Larvens ekologi är okänd, men äggläggning sker i vattensamlingar med multnande ved.
|