Vangstenen

Vangstenen
Vangstenen
Vangstenen
SignumN 84
OmrådeNorge
PlaceringVang
Koordinater61°07′32″N 8°34′33″Ö / 61.12558°N 8.57579°Ö / 61.12558; 8.57579
TillkomsttidV första hälften av 1000-t

Vangstenen, N 84, är en norsk runsten från första hälften av 1000-talet av glimmerskiffer i Vang i Vang socken och Vangs kommun.

Inskrift

Translitterering av runinskriften:

kosa : sunir : ristu : s(t)in : þinsi : af(t)ir : kunar : bruþur:sun

Normalisering till fornvästnordiska:

Gása synir reistu stein þenna eptir Gunnar, bróðurson.

Översättning till nusvenska:

Gåses söner reste denna sten efter Gun-nar, (sin) brorson.

Ristningen är ganska unik, både i ortografi med sina kortkvistrunor, men också i bildmotiv, som har paralleller i N 125 och i E 2 (eller Br E2), den sista från Sankt Paulskatedralen i London.

Se även

Ringerike runsten från St Paul

Källor

Noter

  1. 1 2 3 Samnordisk runtextdatabas, N 84, 2014
  2. ↑ Källström, Magnus (2016). Bär den norska Vangstenen ett Ragnaröksmotiv?. http://kulturarvsdata.se/raa/dokumentation/fb38a79b-29c2-46ec-97c3-86e2f38189db. Läst 4 november 2019.
  3. ↑ ”Runinskrifter.net – E 2”. www.runinskrifter.net. Arkiverad från originalet den 4 november 2019. https://web.archive.org/web/20191104120458/https://www.runinskrifter.net/signum/E/2. Läst 25 maj 2018.
  4. ↑ ”skaldic project”. skaldic.abdn.ac.uk. http://skaldic.abdn.ac.uk/db.php?id=21518&if=default&table=mss. Läst 25 maj 2018.
  5. ↑ Spurkland, Terje (2005) (på engelska). Norwegian Runes and Runic Inscriptions. Boydell Press. ISBN 9781843831860. https://books.google.se/books?id=1QDKqY-NWvUC&printsec=frontcover&source=gbs_navlinks_s&redir_esc=y#v=onepage&q=vang&f=false. Läst 25 maj 2018

Litteratur

Spurkland, Terje (2005). Norwegian Runes and Runic Inscriptions. van der Hoek, Betsy (trans.). Boydell Press. sid. 91–93. ISBN 1-84383-186-4. https://books.google.com/books?id=1QDKqY-NWvUC&printsec=frontcover&source=gbs_navlinks_s#v=onepage&q=&f=false