| Vera Inber | |
 | |
| Född | 25 juni 1890 (g.s.) Odessa |
|---|---|
| Död | 11 november 1972 (82 år) Moskva |
| Begravd | Vvedenskojekyrkogården |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland och Sovjetunionen |
| Sysselsättning | Poet, översättare, prosaist, författare, journalist, novellförfattare |
| Politiskt parti | |
| Sovjetunionens kommunistiska parti | |
| Make | Aleksandr Frumkin Ilja Strasjun Natan Inber |
| Barn | Zjanna Gauzner (f. 1912 och 1912) |
| Utmärkelser | |
| Statliga Stalinpriset Medalj ”För tappert arbete under det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945” Jubileumsmedalj ”20-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945” För försvaret av Leningrad Hedersmärke-orden Arbetets Röda Fanas orden Medaljen till minne av Leningrads 250-årsjubileum | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Vera Michajlovna Inber (med kyrillisk skrift: Вера Михайловна Инбер), född Spenzer 10 juli 1890, Odessa, Kejsardömet Ryssland, död 11 november 1972, Moskva, Sovjetunionen, var en rysk författare.
Vera Inber kom från en borgerlig familj i Odessa. Hon vistades en tid i Paris.
Inber debuterade med dikter i symbolistisk stil. Under 1920-talet började hon skriva noveller och visade sig vara en känslig skildrare av barnens psyke. Hon är också känd för sina böcker från Leningrads belägring under andra världskriget.
Verk av Vera Inber brändes under bokbålen runt om i Nazityskland 1933.