Verklighet eller realitet (franska réalité) är ett begrepp för det som faktiskt finns eller förekommer, i motsats till det som är inbillat, drömt eller fiktivt. Frågor om vad som existerar behandlas inom ontologin, medan kunskapsteorin undersöker vad vi kan veta om verkligheten.
Filosofiska ståndpunkter skiljer sig bland annat i synen på förhållandet mellan det fysiska och det mentala samt mellan sinnesupplevelser och en av människan oberoende omvärld. Vetenskapliga modeller beskriver utvalda aspekter av verkligheten, medan sociala företeelser som pengar och institutioner kan vara beroende av mänskliga handlingar och gemensamma föreställningar.
Begreppet kan avse både egenskapen att vara verklig och helheten av allt som är verkligt eller existerar. I vardagligt språk används ordet ofta om det faktiska förhållandet, till skillnad från föreställningar, önskningar, sken eller fiktion.
Man kan urskilja två huvudbetydelser av begreppet. För det första kan det användas för att beteckna allt som är förverkligat, i motsats till endast möjligt, alternativt förverkligande i sig i motsats till möjlighet i sig. För det andra kan det användas för att kontrasteras mot det blott skenbara, det vill säga verkligheten sådan den falskeligen ter sig för någon observatör.
Inom filosofin behandlas frågor om verklighetens, existensens och varandets natur framför allt inom ontologin, som är en del av metafysiken. Inom kunskapsteorin undersöks i stället vad kunskap är, hur övertygelser kan rättfärdigas och vilka gränser människans kunskap har.
Frågor om verklighetens natur gäller exempelvis vad det innebär att något existerar, vilka slags ting som finns, och om verkligheten ytterst består av fysiska objekt, mentala företeelser, abstrakta objekt, fakta, processer eller andra typer av entiteter. Frågan om verkligheten är oberoende av människans föreställningar och beskrivningar är central i flera former av realism och idealism, liksom i diskussioner om vetenskap, religion, matematik och logik.
Filosofisk realism innebär vanligen att företeelserna inom ett visst område existerar och har sina egenskaper oberoende av våra uppfattningar eller beskrivningar av dem. Ontologisk idealism betraktar något mentalt, exempelvis medvetande eller förnuft, som verklighetens yttersta grund eller som det enda som existerar.
Enligt fysikalism, även kallad materialism, är allt som existerar fysiskt eller beroende av det fysiska, även mentala företeelser som tankar och medvetande. Inom medvetandefilosofin gör dualismen däremot en grundläggande åtskillnad mellan det mentala och det fysiska, som betraktas som olika slags företeelser.
I västerlandet kan tanken på en egentlig verklighet bakom sinnesintrycken spåras främst till Parmenides och Platon.
Enligt Parmenides är den sanna verkligheten en homogen enhet, medan den enligt den klassiske Platon i Staten och andra verk som Faidon utgörs av en högre tidlös och evig värld av begreppsliga idéer, som fungerar som urformer, "paradeigma" för sinnenas föränderliga verklighet.
Liknande tankegångar finns inom den hinduiska advaita vedanta-filosofin med dess idé om sinnevärlden som en Mayas slöja.
Filosofen Friedrich Hegel använder begreppet som motsats till det blott skenbara. Hegel skriver i början av sin Rättsfilosofi att "Det verkliga är det förnuftiga, och det förnuftiga är det verkliga".
Immanuel Kants filosofi ledde Arthur Schopenhauer till att betona det hinduiska draget i dennes teori om att tinget-i-sig är viljan, den strävande urkraft som ligger bakom allting, inklusive våra själsliv och vars främsta egenskap är att aldrig bli tillfredsställd.
Det finns en klassisk motsättning mellan tanken att verkligheten är det som våra sinnesintryck ger omedelbar kontakt med och en både religiös och filosofisk idé att det sinnena visar oss är en illusion eller en slöja som döljer en egentlig verklighet.
En liknande åtskillnad finns, i annan form, hos Immanuel Kant, som skilde på fenomenvärlden, det vill säga den gemensamma verklighet vi lever i via våra sinnen (den empiriska världen) och världen såsom den egentligen är, tinget-i-sig. Kant antar att dessa två är helt olika, men tillägger att vi inte kan veta något om tinget-i-sig.
Vid en sinnesvilla uppfattas ett verkligt föremål som om det hade egenskaper som det i själva verket saknar. En hallucination kan däremot ge en upplevelse av ett föremål utan att något motsvarande föremål finns närvarande. Dessa möjligheter till felaktiga sinnesupplevelser väcker frågor om hur direkt vår kontakt med omvärlden är genom sinnena.
Inom vetenskapen används modeller för att representera utvalda delar eller aspekter av verkligheten, exempelvis atomer, klimatet eller ekonomiska system. Bland exemplen finns Bohrs atommodell och en modell av gaser som utgår från en analogi med biljardbollar i rörelse. Modeller kan innehålla förenklingar och idealiseringar, där vissa egenskaper utelämnas eller förändras för att ett fenomen lättare ska kunna studeras. Forskare utvecklar, prövar, jämför och reviderar sådana modeller, som kan användas både för att förklara fenomen och för att göra förutsägelser.
Inom vetenskapsfilosofin diskuteras om teorierna ger kunskap också om sådant som inte kan uppfattas med blotta sinnena. Vetenskaplig realism innebär vanligen att våra bästa teorier ger åtminstone ungefärligt sanna beskrivningar av både observerbara och icke direkt observerbara företeelser. Inom instrumentalismen betraktas däremot teorier främst som redskap för att förutsäga observerbara fenomen, snarare än som bokstavliga beskrivningar av det icke observerbara.
Den sociala verkligheten omfattar bland annat pengar, lagar och institutioner, vars natur och existens undersöks inom social ontologi. Sådana företeelser kan vara beroende av mänskliga handlingar, gemensamma föreställningar och sociala praktiker snarare än enbart av fysiska egenskaper.
Enligt filosofen John Searle får exempelvis vissa pappersbitar ställning som pengar genom att människor gemensamt erkänner deras funktion som betalningsmedel. Sådana institutionella funktioner är enligt honom förbundna med rättigheter och skyldigheter, vilka påverkar vad människor kan eller förväntas göra. Att sociala företeelser är beroende av människor utesluter enligt detta synsätt inte att påståenden om dem kan vara objektivt sanna. Andra teorier betonar i stället handlingar eller sociala praktiker som grund för sådana företeelser.
|