Vermikulit

Vermikulit
Vermikulit
KategoriFyllosilikat
Strunz klassificering9.EC.50
Kemisk formel(Mg,Fe2+,Fe3+)3[(Al,Si)4O10](OH)2·4H2O
Färgfärglös, vit, gul, grön, brun, svart
Förekomstsättstora kristallina plattor till partiklar i lerstorlek, lamellär till fjällig
Kristallstrukturmonoklint
Spaltningperfekt på {001}
Hållbarhetsmidig
Hårdhet (Mohs)1,5 – 2
Glansfet eller glasaktig (pärlaktig vid klyvningsplanen)
Refraktionnα = 1,525 – 1,561 nβ = 1,545 – 1,581 nγ = 1,545 – 1,581
Ljusbrytningbiaxial (-)
Dubbelbrytningδ = 0,020
PleokroismX i ljusare nyanser än Y och Z
Transparensgenomskinlig
StreckfärgVit eller gulaktig, genomskinlig, glänsande, ljusbrun eller grönaktig till färgen, i vissa fall. Till exempel palabora vermuculite.
Specifik vikt2,4 –2,7
Smältbarhet3,5
Löslighetlöslig i saltsyra
Referenser

Vermikulit, (Mg,Fe,Al)3(Al,Si)4O10(OH)2·4H2O, är ett vattenhaltigt fyllosilikatmineral som expanderar när det hettas upp. Värmebehandlad vermikulit är poröst och fuktighetsbevarande och används bland annat som stödjande isolationsmaterial i skorstenar samt vid växtförökning och i terrarium. Det används även som absorberande medel vid bland annat transport av farligt gods och flytande ämnen.

Vermikulit bildas genom vittring eller hydrotermisk förändring av biotit eller flogopit. Stora kommersiella vermikulitgruvor finns i USA, Ryssland, Sydafrika, Kina och Brasilien.

Förekomst

Vermikulit beskrevs första gången 1824 vid upptäckten i Millbury, Massachusetts. Dess namn är från latinets vermiculare, "att föda upp maskar", för det sätt på vilket det exfolierar när det värms upp.

Det uppkommer vanligtvis som en förändringsprodukt vid kontakten mellan felsiska och maffiska eller ultramafiska bergarter såsom pyroxeniter och duniter. Det förekommer också i karbonatiter och metamorfoserad magnesiumrik kalksten. Associerade mineralfaser är korund, apatit, serpentin och talk. Det förekommer skiktat med klorit, biotit och flogopit.

Struktur

Vermikulit är en 2:1-lera, vilket betyder att den har två tetraedriska ark för varje oktaedriskt ark. Det är en lera med begränsad expansion med en medelhög krymp-svällkapacitet. Vermikulit har en hög katjonbytarkapacitet (CEC) med 100–150 mekv/100 g. Vermikulitleror är eroderad glimmer där kaliumjonerna mellan molekylskikten ersätts av magnesium- och järnjoner.

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Vermiculite, 19 januari 2024..

Noter

  1. 1 2 http://rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/vermiculite.pdf Arkiverad 15 oktober 2024 hämtat från the Wayback Machine. Handbook of Mineralogy
  2. 1 2 3 http://www.mindat.org/min-4170.html Mindat.org
  3. ↑ Dave Barthelmy. ”Vermiculite Mineral Data”. webmineral.com. http://www.webmineral.com/data/Vermiculite.shtml#.VP7YANK3sbg.
  4. ↑ ”Vermikulit”. Arkiverad från originalet den 26 december 2014. https://web.archive.org/web/20141226015103/https://www.delat.ws/download/Vermikulit.pdf. Läst 26 december 2014.
  5. ↑ Webb, Thomas H. (1824). ”Letter to the editor: 'New localities of tourmalines and talc'”. American Journal of Science, and Arts 7 (55): sid. 55. https://archive.org/stream/mobot31753002151881#page/55/mode/2up. ”I term it Vermiculite (worm breeder) from Vermiculor, to breed or produce worms.”.

Externa länkar