Versbindning eller enjambemang (övergång, överklivning) är ett fenomen i den poetiska metriken som innebär att övergången från en versrad till nästa inträffar på ett annat ställe än avgränsning mellan meningar eller satser, som till exempel i följande lilla text:
Något modernare:
Man skulle också kunna uttrycka det som att en mening (eller sats) inte avslutas vid radbrytet utan fortsätter över på nästa rad.
Motsatsen, det vill säga att en mening avslutas i versraden, kallas versklyvning.