 Vic Elford | |
.jpg) Vic Elford 2010. | |
| Formel 1 | |
|---|---|
| Aktiv | 1968 - 1969, 1971 |
| Senaste stall | BRM |
| Debut | Frankrike 1968 |
| Sista lopp | Tyskland 1971 |
| Antal lopp | 13 |
| Antal brutna lopp | 5 |
| Segrar | 0 |
| Andraplatser | 0 |
| Tredjeplatser | 0 |
| Pole position | 0 |
| Snabbaste varv | 0 |
| Poäng totalt | 8 |
Victor Henry "Vic" Elford, född 10 juni 1935 i Peckham i London, död 13 mars 2022, var en brittisk racerförare.
Elford började som rallyförare 1960 i Mini och körde sedan för Triumphs och Fords fabriksstall och 1967 kom han trea i Korsikanska rallyt i en Porsche. 1968 började han tävla i sportvagnsracing och vann då Daytona 24-timmars tillsammans med Jochen Neerpasch, Jo Siffert och Rolf Stommelen, Targa Florio med Umberto Maglioli och Nürburgring 1000 km med Jo Siffert. Samma år vann Elford dessutom Monte Carlo-rallyt med David Stone som kartläsare i en Porsche 911T och hann även debutera i formel 1 för Cooper. Hans första lopp var Frankrikes Grand Prix 1968, där han slutade på fjärde plats, vilket också blev hans bästa resultat i F1. Säsongen 1969 körde han för privatstallet Antique Automobiles. Han kraschade i Tyskland och bröt då en arm så svårt att hans säsong var över.
Elford återvände sedan till sportvagnsracing och vann Nürburgring 1000 km med Kurt Ahrens 1970. Han körde även i CanAm för Chaparral Cars och Shadow. Året efter vann han Nürburgring 1000 km igen, denna gången med Gerard Larrousse i en Porsche 908, samt Sebring 12-timmars. Elford återvände därefter till F1 och körde ett lopp för BRM i Tyskland 1971.
Året efter gick han till det italienska sportvagnsstallet Autodelta, i vilket han stannade tills han slutade tävla 1974. Elford var under 1980-talet en kort tid stallchef för det tyska formel 1-stallet ATS.
| Säsong | Stall/Tillverkare | Poäng | Placering |
|---|---|---|---|
| 1968 | Cooper-BRM | 5 | 18 |
| 1969 | Antique Automobiles/Colin Crabbe Racing (Cooper-Maserati & McLaren-Ford) |
3 |
15 |
| 1971 | BRM | 0 | – |
