
Viktor Persson, allmänt kallad Bok-Viktor, född 20 augusti 1918 i Lund, död 13 mars 2000 i Uppsala, var en känd antikvariatsbokhandlare och välkänt uppsalaoriginal. Han var son till docenten i grekiska språket och litteraturen vid Lunds universitet, Axel W. Persson, som 1924 blev professor i klassisk fornkunskap och antikens historia vid Uppsala universitet.
Viktor Persson kom med sin familj till Uppsala år 1924, praktiserade några år efter andra världskriget hos Thulins bokhandel i Stockholm, och blev sedan antikvariatsbokhandlare i Uppsala. Han etablerade Antikvariat Bokfenix i början av 1950-talet på Drottninggatan 3 i Uppsala, nedanför Carolina Rediviva, och många generationer uppsalastudenter lärde känna honom. I maj 1980 inträffade en brand på Drottninggatan i Uppsala, varvid hälften av antikvariatets bokbestånd förstördes av vattenskador. Antikvariat Bokfenix återuppstod sedan vid hörnet Kungsängsgatan/Kålsängsgränd, en tid senare vid Klostergatan, och slutligen vid hörnet Skolgatan/Rundelsgränd.
På sitt eget bokförlag Bokfenix utgav han ett flertal böcker av humoristisk och kuriös typ, bland annat barnklassikern Max och Moritz av Wilhelm Busch från 1858, Tolv gyllne reglor för cigarr-rökare från 1841, Den lilla odygdsmakaren från 1863, Bengt Hööks En liten handbok i Kookekonsten från 1695 och Svenska invektiv från 1963.
Hans grav finns i faderns familjegrav på Uppsala gamla kyrkogård.
"Bok-Viktor" har letat sig in i Torgny Lindgrens roman Dorés bibel (2005), där branden och städningen av antikvariatet 1980 skildras i slutet av romanen.
Enligt personer som kände honom skall han ha varit den som myntade begreppet "Åsa-Nisse-marxism".