Historia
Enligt generalstabskartan från år 1865 hette området Wibyholm.
- Namnets ursprung: Namnet Wibeholm kommer från "Wibelöcke" eller "Vipelöcke", där "vipa" (fågeln) och "löcke" eller "lycke" (åker eller äng) har gett upphov till namnet.
- Markanvändning: På 1700- och 1800-talen var området uppdelat i flera mindre jordlotter och gårdar. Kartor från den tiden visar att det fanns olika ägare, bland annat borgare, professorer och möllare.
Vipeholm har en lång och tidvis smärtsam historia.
Södra skånska infanteriregementet
Genom försvarsreformen 1901 beslöts att alla svenska militära förband skulle lämna sina mötes- och lägerplatser, för att i stället förläggas till nyuppförda kasernanläggningar. Den 14 juni 1907 tillsattes Arméns kasernbyggnadsnämnd, vilken fick i uppgift att bygga 15 sådana för infanteriet. Nämnden använde typritningar för att samordna byggnadsmaterial och fasadutformning. På Vipeholm byggde man en kasernanläggning för Södra skånska infanteriregementet efter kasernbyggnadsnämndens andra typritningsserie. Detta regemente hade haft sin mötes- och lägerplats på Revingehed utanför Lund, men var från 1914 förlagt runt om i själva staden.
År 1919 stod en kasern för två kompanier färdig. Dock avbröts det fortsatta byggandet i väntan på kommande försvarsbeslut efter första världskrigets slut. I 1925 års försvarsbeslut fastslogs att Södra skånska infanteriregementet i stället skulle förläggas till en kasernanläggning i Ystad som kom att stå tom efter att Skånska dragonregementet avvecklats genom samma försvarsbeslut. De byggnader som stod färdiga Vipeholm fick en tid fungera som nödbostäder åt ett Lund drabbat av bostadsbrist. År 1930 återupptogs byggandet av anläggningen, men kasernerna kom inte att nyttjas till armén som det ursprungligen var tänkt. I stället öppnades Vipeholms sinnesslöanstalt på området år 1935.
Vipeholmsanstalten
Anläggninen blev vanföreanstalt. Lund hade sedan tidigare ett sjukhus och ett mentalsjukhus och fick nu ett område som skulle hysa in personer med utvecklingsstörning, förståndshandikapp med beteenderubbningar och "hopplösa fall". För detta ändamål byggdes vissa nya lokaler och Vipeholms sjukhus invigdes 1935.
De flesta av patienterna kom från Norrland, vilket var en medveten politik för att hålla dem så långt borta från sina anhöriga som möjligt. Från början fanns endast mansavdelning, men ganska snart öppnades även avdelningar för kvinnor och barn. När Vipeholm var som störst på 1950-talet fanns det plats för 1000 patienter.
Det var svårt att rekrytera personal till Vipeholm. En läkare skall så sent som på 1960-talet ha sagt att han inte var någon djurskötare, och jämfört anstalten med ett visserligen rent och snyggt kreatursstall.
Under åren 1941-1943 tredubblades dödligheten hos patienterna på Vipeholm. Nästan en fjärdedel av anstaltens patienter dog.
Området blev, som andra liknande områden i Sverige, närmast självförsörjande och slutet från omvärlden. Under 1970-talet började verksamheten att successivt förändras och avvecklas. År 1975 avskaffades som första anstalt i Sverige tvångsmedel i behandlingen. År 1982 stängdes de flesta avdelningarna, utom ett par gruppboenden som blev kvar ytterligare ett decennium.
Sjukhuschefer
- 1935–1963: Hugo Fröderberg
- 1963–1982: Sture Rayner
Vipeholmsexperimenten 1947–1955
Ett känt medicinskt experiment på personer med utvecklingsstörning som pågick på Vipeholm åren 1945–1955 var försöket med de så kallade Vipeholmskolorna, vilket som för eftervärlden blivit ett internationellt omtalat och studerat exempel på bristande medicinsk etik. Kolhydratsförsöket, eller kola-försöket som det benämndes i folkmun, var ett försök där patienterna bland annat fick äta stora mängder kola för att se hur det påverkade tänderna. När studien avslutats efter nära tio år kunde man konstatera att både män och kvinnor hade ett tjugotal kariesangrepp i sina tänder.
Alla experiment genomfördes utan de anhörigas eller patienternas samtycke.
Forskarna bestämde med Medicinalstyrelsens samtycke vilken diet patienterna skulle få och provocerade fram karies hos patienterna för att få bra underlag till sina resultat, något som ledde till förstörd tandhälsa hos dem som deltog i studien. Resultatet ledde till att förståelsen för kariesangreppen och sockers påverkan på tänderna ökade, vilket i sin tur ledde till att rekommendationer för tandhygien helt förändrades. En testgrupp fick sin kolados i samband med måltiderna och en annan grupp fick sin kolados mellan måltiderna. Man fann att den gruppen som fick sin dos mellan måltiderna hade fler karierade tänder. Slutsatsen var att intagsfrekvensen spelade stor roll för karies, något som haft stor betydelse för tandvården.
Senare verksamhet
Redan innan de sista gruppboendena på Vipeholm stängdes 1993 tog nya verksamheter området i anspråk.
Gymnasieskolan Vipan
År 1988 startade skolan med elever på Livsmedelsteknisk linje i Katedralskolans regi i hus B. En egen skolenhet blev skolan året därpå, det vill säga 1989. Dåvarande skolstyrelse anhöll om att skolan skulle heta Gymnasieskolan Vipeholm, men Byggnadsnämnden som då bestämde i namnärenden beslöt istället att namnet skulle vara Vipeholmsskolan. I juni 2006 beslöt Utbildningsnämnden – som nu hade beslutsrätten - att namnet på skolan från och med 1 juli 2006 skulle vara Gymnasieskolan Vipan. Byggnadsnämnden som "äger" namnet på själva byggnaderna vägrade först att ändra detta så skolan hette en sak och byggnaderna en annan fram till hösten 2011.
Skolans program har förändrats mycket över åren genom att program upphört, flyttats till eller startats på Vipan. Efterhand har skolan också vuxit rent fysiskt genom att allt fler byggnader inom området har tagits i bruk av skolan. Alla byggnaderna har mer eller mindre anpassats för skolverksamheten genom om- och tillbyggnader.
Idag består Vipan av 14 byggnader omfattande drygt 20 000 m² för cirka 1300 elever, fördelade på 14 olika program i årskurs 1, 16 i årskurs 2 och 17 i årskurs 3, samt cirka 250 anställda. Under förra läsåret tillkom en byggnad genom ombyggnad till bland annat cafteria och ett stort nybygge för Byggutbildning SYD, som består av Byggprogrammet (tidigare på Spyken), Elprogrammet (har även tidigare funnits på Vipan) och Energiprogrammet (tidigare på Polhem).
Bostäder
Ett antal punkthus och ett radhus har under 2000-talet byggts av bland annat NCC. Dessa omfattar cirka 120 hushåll.