Virunga nationalpark

Virunga nationalpark
Nationalpark
Vaktpostering i Virunga nationalpark, med vulkanen Mikeno i bakgrunden.
Land	Kongo-Kinshasa
Läge	Norra Kivu, Ituri
- koordinater	0°38′50″S 29°26′20″Ö / 0.64735°S 29.43891°Ö / -0.64735; 29.43891
Area	7 800 km²
Inrättad	1925
Geonames	6942127 204387
Webbplats: https://virunga.org/

Virunga nationalpark (franska: Parc national des Virunga) är en 7 900 kvadratkilometer stor nationalpark i östligaste delen av Kongo-Kinshasa, huvudsakligen i Norra Kivu men med en liten del i Ituri. Den sträcker sig från Virungabergen i söder till Ruwenzoribergen i norr. Den gränsar till Parc national des volcans i Rwanda samt till Ruwenzoribergens nationalpark och Drottning Elizabeths nationalpark i Uganda. Nationalparken grundades 1925 som ett djurreservat (Albertparken) och var då Afrikas första. Dess nuvarande namn har parken sedan 1969. 1979 utsåg Unesco nationalparken till ett världsarv. På senare år har parken bland annat blivit känd för sina bergsgorillor.

Historia

För naturforskare som besökte regionen blev det klart att jakten hotar bergsgorillornas bestånd. Den amerikanska zoologen Carl Akeley ansökte därför hos kung Albert I av Belgien om en skyddszon. I början (1925) ingick endast vulkanernas sluttningar (Virungabergen) i reservatet. Senare tillkom slätten vid Edwardsjön och Ruwenzoribergen. Den illegala jakten minskade markant under de första 35 åren men intensiv fiske och skogsröjningar förblev problematiska. Året 1960 när Kongo-Kinshasa och Rwanda blev självständiga delades nationalparken och den östra delen blev Parc national des volcans.

Beskrivning

Nationalparken täcker västra stranden av Edwardsjön och går i en båge söder och öster om sjön fram till gränsen mot Rwanda och Uganda. Ruwenzoribergen i norr ligger på gränsen till Uganda och har högt liggande ängsmarker samt en glaciär, medan Nyiragongo och Nyamuragira är två mycket aktiva vulkaner med vida lavaslätter. Österut, på gränsen till Rwanda och (återigen) Uganda, finns de centrala och östra delarna av Virungabergen, som domineras av vilande eller utslockna vulkaner. Övriga delen av parken domineras av sumpmark, en gräslandsplatå och slättland.

Virunga nationalpark har ett mycket varierande ekosystem och en stor biologisk mångfald. Den är kanske mest känd för sina bergsgorillor, i Virungabergen i söder. Nationalparkens savanner har blivit berömda för sina många elefanter, bufflar och antiloper, och i vattendragen finns stora mängder flodhästar. Man tror även att skogselefanter och schimpanser fortfarande kan hittas i Virunga.

Nationalparken sköts av Kongos nationalparksmyndighet, l'Institut Congolais pour la Conservation de la Nature (ICCN) och dess brittiska samarbetspartner the Africa Conservation Fund. Det angränsande berget Hoyos område har skötts tillsammans med parken, och där finns ett antal grottor samt vattenfall. På senare år har tjuvskytte och inbördeskriget hårt drabbat parkens viltbestånd. Nationalparken har sedan 1994 varit inskriven på listan med världsarv i fara.

Bildgalleri

• 
  Ruwenzoribergen längst i norr i parken.
• 
  Nattetid lyser den glödande lavasjön i Nyiragongos krater upp molnen ovanför vulkanen.
• 
  Nationalparken härbärgerar bergsgorillor.
• 
  Längst i öster i nationalparken löper den fram till gränsen mot Rwanda och Uganda och ett antal inaktiva vulkaner som fungerar som gränsberg.

Referenser