Yngre jura

Jura
201–145 miljoner år före nutid
Period
(System)
Epok
(Serie)
Ålder
(Etage)
Miljoner
år sedan
Krita Äldre krita Berriasium senare
Jura Yngre jura Tithonium 149–143
Kimmeridium 155–149
Oxfordium 162–155
Mellersta jura Callovium 165–162
Bathonium 168–165
Bajocium 171–168
Aalenium 175–171
Äldre jura Toarcium 184–175
Pliensbachium 193–184
Sinemurium 200–193
Hettangium 201–200
Trias Yngre trias Rät tidigare

Yngre jura, är en geologisk epok som sträckte sig över 15 miljoner år, mellan 161 och 146 miljoner år sedan. Malm och Vitjura är alternativa regionalt europeiska namn för epoken. Övre jura är en kronostratigrafisk term som används för att beskriva den stratigrafiska positionen som övre jura innebär i en lagerföljd, medan yngre jura syftar på tidsintervallet.

Epoken i jordens kronologi

Geokronologi
 Denna tabell: visa • redigera 
Eon Era Period Epok
Fanerozoikum Kenozoikum Kvartär Holocen (0,01–0)
Pleistocen (2,6–0,01)
Neogen Pliocen (5.3–2,6)
Miocen (23–5.3)
Paleogen Oligocen (35–23)
Eocen (57–35)
Paleocen (65–57)
Mesozoikum Krita Yngre krita (100–65)
Äldre krita (146–100)
Jura Yngre jura (161–146)
Mellersta jura (176–161)
Äldre jura (200–176)
Trias Yngre trias (228–200)
Mellersta trias (245–228)
Äldre trias (251–245)
Paleozoikum Perm Loping (260–251)
Guadalupe (271–260)
Cisural (299–271)
Karbon Pennsylvania (318–299)
Mississippi (359–318)
Devon Yngre devon (385–359)
Mellersta devon (398–385)
Äldre devon (416–398)
Silur Pridoli (419–416)
Ludlow (423–419)
Wenlock (428–423)
Llandovery (444–428)
Ordovicium Yngre ordovicium (461–444)
Mellersta ordovicium (472–461)
Äldre ordovicium (488–472)
Kambrium Furong (497–485)
Miaoling (509–497)
Kambriums serie 2 (521–509)
Terreneuve (541–521)
Proterozoikum Neoproterozoikum Ediacara
Kryogenium
Tonium
Mesoproterozoikum Stenium
Ecstasium
Kalymmium
Paleoproterozoikum Staterium
Orosirium
Ryacium
Siderium
Arkeikum Neoarkeikum
Mesoarkeikum
Paleoarkeikum
Eoarkeikum
Hadeikum
Teckenförklaring: Tidsintervallet inom parenteser representerar miljoner år sedan då epoken varade.

Källor

  1. ↑ Maurits Lindström, Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist: Sveriges geologi från urtid till nutid, Studentlitteratur, ISBN 91-44-30381-5, sid 214