Ekologi
Vitsvansgnu livnär sig främst av gräs och ibland av blad. Habitatet är den öppna savannen med några glest fördelade buskar. Utbredningsområdet ligger huvudsakligen 1350 till 2150 meter över havet. Enligt en äldre studie består födan till 63 procent av gräs och till 37 procent av blad från buskar. Nyare studier anger omkring 90 procent gräs. Typiska växtarter som äts är kängurugräs, hundtandsgräs och arter av släktet droppgräs.
Honor och deras ungdjur lever i flockar som vandrar genom hannarnas revir. Dessutom finns ungkarlsflockar. Individerna är aktiva på dagen (främst på morgonen och på eftermiddagen) men vilar under dagens hetaste timmar. Ofta dokumenteras blandade flockar med andra arter av underfamiljen Alcelaphinae. Hannens läta som används för att visa anspråket på reviret liknar ljudet som uppstår vid hicka. Dessutom används ett läte som kan beskrivas med "ge-nu". Revirets gränser markeras med avföring och urin. När två hannar träffar varandra rör de huvudet hastig upp och ned, svansen slår rund som en piska och bakbenen gör kickande rörelser. De kan även pressa hornen i marken.
Parningen sker vanligen i mars och april men kan sträcka sig fram till juli. Efter ungefär 8,5 månader föds mellan september och januari en unge som kan stå efter nio minuter. Ungen börjar efter en månad med fast föda och den diar sin mor tills den är 6 till 9 månader gammal. Ungen stannar hos modern till nästa kalvningen. Honor parar sig efter 16 månader för första gången och hannar efter tre år.
Ungdjur faller ofta offer för fläckig hyena och äldre exemplar jagas främst av lejonflockar. Allmänt är alla stora rovdjur som lever i samma region potentiella fiender.
