| von Axelson | |
| Ursprung | Halland, Sverige |
|---|---|
| Stamfar | Axel Olsson |
| Adlad | 11 december 1769 13 september 1772 |
| Introducerad | 20 december 1775 |
| Grad | Adlig ätt nr 2022 |
| Länk URL | Sida på riddarhuset.se |
| von Axelson | |
| Ursprung | Halland, Sverige |
|---|---|
| Stamfar | Axel Olsson |
| Adlad | 12 september 1772 |
| Introducerad | 20 december 1775 |
| Grad | Friherrlig ätt nr 259 |
| Länk URL | Sida på riddarhuset.se |
| † Utslocknad i Sverige | |
| Utslocknad | 29 juli 1832 |
| Svärdssidan | Axel von Axelson |
| Spinnsidan | Albertina von Axelson |
von Axelson är en svensk adlig ätt, introducerad på Riddarhuset 1775 som nummer 2022. Ätten adlades 1760 och resolution på adelskapet utfärdades 1762. Carl Axelsson adopterades 1772 på sin äldre bror Axel Axelssons adelskap.
Ättens äldste kände stamfader var Axel Olsson, som var strandridare i Falkenberg och begravdes där 25 februari 1718, 85 år gammal. Han var gift med Helena Blom, som tidigare varit gift med handelsmannen Nils Rus i Falkenberg.
Deras son Nils Axelsson var krigskommissarie och fältbokhållare vid den värmländska armén och blev senare överkrigskommissarie. Han avled 1762 på sin egendom Gunnarskär på Hammarön. Nils Axelsson gifte sig 1720 med Anna Lisa Faxell (1702–1776), dotter till prosten och kyrkoherden Sven Faxell och Maria Caméen.
Bland deras söner fanns Axel Axelsson (1729–1790) och Carl Axelsson (1739–1795). Axel Axelsson adlades 1760 och erhöll 1762 resolution på svenskt adelskap. Adelsbrevet utfärdades 1769. Han upphöjdes 1772 till friherre och blev stamfar för den friherrliga ätten von Axelson nummer 259.
Brodern Carl Axelsson gjorde militär karriär. Han blev volontär vid Hessensteinska regementet 1756 och deltog i pommerska kriget. Han blev med tiden löjtnant, regementskvartermästare, kapten, major och överstelöjtnant. 1790 blev han överste i armén och erhöll 1793 avsked med generalmajors titel. Han deltog även i Gustav III:s ryska krig 1788–1790.
Carl Axelsson utnämndes 1772 till riddare av Svärdsorden och adlades 13 september samma år genom adoption på sin bror Axel Axelssons adelskap. Ätten introducerades på Riddarhuset 1775 under nummer 2022. Carl Axelsson avled 1795 på Valnäs i Eds socken i Värmlands län.
Carl Axelsson fick bland annat sönerna Carl Axel von Axelson (1779–1848), Gustaf von Axelson (1787–1847), Johan Fredrik von Axelson (1791–1866) och Bengt Erland von Axelson (1793–1812).
Carl Axel von Axelson blev officer och deltog i fälttågen i Pommern 1807, Norge 1808–1809 och Tyskland 1813–1814. Han tilldelades 1809 guldmedaljen För tapperhet i fält. Gustaf von Axelson blev överstelöjtnant i armén och Johan Fredrik von Axelson blev major. Även de deltog i fälttågen under Napoleonkrigen.
Från Gustaf von Axelson härstammade bland andra militären och krigsarkivarien Georg Julius von Axelson (1815–1867) och majoren Fritz Gustaf Otto Emil von Axelson (1831–1894). Georg Julius von Axelson blev 1857 krigsarkivarie och ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Hans son Carl Gustaf Georg von Axelson (1858–1936) var ingenjör i Leipzig.
Johan Fredrik von Axelsons son Carl Johan Herman von Axelson (1828–1893) blev överstelöjtnant i armén. Dennes son Johan Gustaf Herman von Axelson (1874–1923) var officer och jordbrukare. Han var bland annat ordförande i styrelsen för Säffle kanalbolag samt styrelseledamot i flera företag och organisationer.