
Vorticism (av latin vortex, "virvel") var en radikal brittisk konstriktning som hyllade kraftutvecklingen och energin i det moderna maskinsamhället. Rörelsen nådde sin höjdpunkt under första världskriget.
Under 1910-talet utvecklade den brittiske konstnären Wyndham Lewis (1882–1957) en teori som kom att kallas vorticism, vilken innebar en koncentration av den syntetiska kubismens samt den italienska futurismens teorier för att således skapa en ny konströrelse som speglade dynamiken i det moderna, urbana samhället. Lewis publicerade bland annat två manifest i ett nummer av tidskriften Blast år 1914, där han klargjorde för rörelsens ståndpunkt: "The New Vortex plunges to the heart of the Present, we produce a New Living Abstraction." Vorticisterna uttryckte en aggression mot de etablerade victorianska värderingar som upplevdes som hindrande för utvecklingen av nya konstnärliga rörelser och generationer i England. Bildkonst och litteratur sammanlänkades, där poeten Ezra Pound (1885–1972) fick en avgörande roll för rörelsen jämte Lewis. Vorticisternas konst karaktäriseras av semi-abstrakta, maskinlika, geometriska former och energiska rörelser.
Bland övriga konstnärer inom rörelsen kan Jacob Epstein (1880–1959), Christopher Nevinson (1889–1946), Jessica Dismorr (1885–1939), William Roberts (1895–1980), Helen Saunders (1885–1963) samt Henri Gaudier-Brzeska (1891–1915) nämnas.