Warao är ett amerikanskt urfolk som bor i nordöstra Venezuela, Trinidad och Tobago, Guyana och Surinam. Alternativa vanliga stavningar är guarao, warrau och guarauno. Ordet warao betyder ”båtfolket", och waraoindianerna har en livsstil med stark koppling till vattnet.
De flesta waraoindianer bor i Orinocoflodens floddelta i Venezuela, med små grupper bosatta i grannländerna Guyana, Surinam och Trinidad och Tobago. Vid Venezuelas folkräkning år 2011 registrerades 49 271 personer tillhöra warao, vilket gör dem till landets näst största ursprungsfolk efter wayuu-folket.
Warao använder kanoter som sitt huvudsakliga färdmedel. Att ta sig fram till fots hindras oftast av de hundratals bäckar, träsk och våtmarker i deras boområde vid Orinocofloden. Nyfödda warao-bebisar och små barn är kända för sin förmåga att hålla hårt fast om sin moders hals, och att kunna paddla. Waraobarn lär sig ofta simma innan de lärt sig att gå.
Warao använder två typer av kanoter. Den ena kallas bongos, och rymmer upp till 5 personer. De byggs genom en lång och krävande process som börjar med att man letar efter stora träd med grov stam. När en gammal bongo blivit uttjänt och inte längre lämplig att användas enas ledarna i varje hushåll om det träd som blir bäst till en ny bongo. Vid början av torrsäsongen letar de upp trädet och dödar det. Först vid torrsäsongens slut huggs trädet ner. Sedan urholkas det och plattas till med eld- och stenverktyg. Traditionellt utförs arbetet med att tillverka de större kanoterna av unga män, med instruktioner från hushållets äldre kvinna.
Den andra typen av kanot är mindre och rymmer endast tre personer. Det är dem som används till vardags.
Pågående båtbygge av en traditionell warao-kanot i Simoina-området, Venezuela
Traditionell bongo.
Typisk Warao-kanot.
Kost
Maten är varierad med betoning på produkter från deltat, således är fisk en stapelföda. Redan år 1500 höll man sig med en grundläggande trädgårdsodling, och många av de vanliga frukterna och grönsakerna kommer från deras odlingar och anlagda palmträdgårdar i deltat. I juli och augusti äter waraoindianerna krabbor då dessa söker sig till deltat från stranden. Jakt annat än fiske undviks i allmänhet på grund av kulturella tabun. Ibland äter man också larver som lever i itapalmen. Förr åt man också palmmärg, men nu för tiden är det vanligare att denna används som extra ingrediens i bröd bakat av kassava.
Religion
Enligt den egna traditionen härstammar warao från en äventyrlig himmelsgestalt, den ursprunglige jägaren. Denna man levde ursprungligen i en värld i himlen där det fanns andra människor, men inga andra djur utom fåglar.
En gång då han jagade himlens fåglar använde mannen sin pil och båge för att träffa en flygande fågel. Fågeln föll ifrån himlen och träffade så småningom det himmelska golvet. Den bröt igenom golvet och fortsatte nedåt genom molnen och mot det jordiska landet (Jorden). Jägaren gick bort till hålet i himmelsgolvet som fågeln hade gjort och kikade ner. Där skådade han ett frodigt och bördigt land, och ville ta sig ner för att få ta del av dess nöjen: överflödet av bytesdjur, frukter, de vackra vyerna, med mera. Jägaren tog då ett långt rep av himmelsk bomull, knöt fast det vid ett träd och kastade det genom hålet och sänkte sig ner genom molnen till det som nu är Jorden, och övergav sin värld uppe i himmelen.
Waraoindianerna har schamaner som framför musik med bland annat regndans.
Den första kontakten med européer för de vid Orinocofloden boende waraoindianerna var när Alonso de Ojeda (strax efter att Christopher Columbus nått Orinocos floddelta) bestämde sig för att navigera floden uppströms. Där, i deltat, fick Ojeda syn på de pålade warao-hyddorna, som balanserade ovan vattnet. Liknande arkitektur i Sinamaica långt västerut hade jämförts med Venedig. Genom mötet med waraoindianerna spred sig namnet Venezuela (på spanska ungefär ”lilla Venedig”) över hela landet.
Filmatisering
I april 2017 visade Museum of Modern Art i New York en film av den kubansk-venezuelanske regissören Mario Crespo med en ensemble av amatörskådespelare. Filmen, med titeln Dauna. Lo que lleva el río, illustrerar svårigheten i att välja mellan överge eller behålla warao-traditionerna och livsstilen. Världen utanför lockar där man kan skaffa sig utbildning bland ”kreolerna”. Filmen ger en unik inblick i warao-kulturen och livet längs floden.
Bosättningar
Majoriteten av warao-folket bor i Orinocodeltat i Venezuela, med omkring 364 byar. Huvudstaden är Curiapo.
_(14775021454).jpg)