W. Weibull AB var från 1929 namn på det 1870 grundade företaget Weibulls utsädesaffär och växtförädlingsanstalt, vilket hade sitt säte på Weibullsholm, en lantgård i Landskrona och intill liggande Örja socken.
Detta företag grundades av lantbrukaren Walfrid Weibull (1833–1903), som 1870 började försäljning av rotfruktsfrö, delvis skördat på egna odlingar, men till större delen inköpt från utlandet. Såväl affären som de egna fröodlingarna växte med tiden, och särskilt vann Weibulls frö av dansk bortfelder-rova stort anseende för jämn och god beskaffenhet samt lämplighet för svenska förhållanden.
Vid fröodlingen infördes ett allt strängare urval av fullt typiska och välformade rötter, och denna urvalsmetod utvecklades vidare efter vetenskapliga grunder, sedan sonen Walter Weibull (1874–1911) efter botaniska studier vid Lunds universitet och besök vid utländska fröodlingsanstalter efter mitten av 1890-talet övertagit ledningen av fröodlingen.
Anstalten försågs med vetenskaplig utrustning och ställdes under vetenskapligt utbildade ledare och ett år för år utvidgat urvalsarbete, grundat på jämförande odling av avkomman efter enskilda plantor (pedigreemetoden). Bland de forskare som i början av 1900-talet var verksamma vid Weibullsholm märks Birger Kajanus och Nils Heribert-Nilsson, medan ledningen övertogs av Harry Weibull (1875–1946), andre son till grundläggaren. Verksamheten utökades efterhand till att omfatta vallväxter och säd. Åren 1914–18 tillkom en särskild avdelning för rationell förädling av köksväxter, vilken utvidgats att omfatta även förädling av prydnadsväxter. Från 1924 tilldelades anstalten statsanslag för växtförädlingen. Förutom vad gäller rotfrukterna gjordes viktiga insatser beträffande veteförädling och köksväxter. Weibulls sorter kom även i betydande omfattning att odlas även i främmande länder.
William Weibull blev 1946 verkställande direktör, medan förädlingsarbetet stod under ledning av Herbert Lamprecht. Under efterkrigstiden skedde även en rad företagsförvärv, däribland Hallands frökontor (1965) och AB Algot Holmberg & Söner 1966. År 1980 övertogs W. Weibull AB av AB Cardo och 1986 blev Volvo AB ägare. Bolaget tillhörde därefter Volvos livsmedelsgrupp Proventus intill 1989, då det kom det att tillhöra Procordia innan bolaget 1993 fusionerades med Svalöfs AB och bildade Svalöf Weibull AB. Idag ägs Svalöf Weibull av Lantmännen Seed, tidigare Lantmännen SW Seed AB.
År 2008 köpte Econova dotterbolaget Weibull Trädgård av Lantmännen Seed.
Efter namnet följer året då sorten introducerades
I slutet av 1800-talet odlades höstvetesorter som kommit söderifrån. Dessa hade otillräcklig vinterhärdighet. Riktlinjerna för veteförädlingen har varit resistens mot svartrost, brunrost och nematoder. Några höstvetesorter framtagna av Weibulls Ergo 1934, Eroica 1942, Banco 1953, Starke 1959, Starke II 1970, Holme 1973, Walde 1973, Helge 1981, Folke 1982, Kosack 1986, Tjelvar 1990, Tryggve 1992. Under 1960-talet har ända upp till 95% av Sveriges veteodling utgjorts av Starke.
Atle 1936, Brons 1945, Kärn 1946, Kärn II 1947, Pondus 1950, Svenno 1954, Ring 1961, Pompe 1969, Snabbe 1970, Rang 1970, Drabant 1974, Kadett 1982, Dragon 1990, Dacke 1992, Sport 1993, Curry 1998, Vinjett 2000, SW Vals 2004.
Drake 1934, Puke II 1936, Balder 1942, Stallar 1946, Herta 1949, Rika 1951, Ingrid 1958, Arla 1964, Särla 1969 och Cilla 1970, Akka 1972, Wing 1972, Tellus 1974, Ansgar 1974, Welam 1978, Prisca 1978, Ida 1980, Birka 1983, Roland 1985, Kara 1986, Mette 1986, Hulda 1988, Formula 1989, Ariel 1990, Yngtve 1992, Meltan 1992, Verner 1992. Under 1960-talet besåddes 70-80% av Sveriges kornareal med Weibullssorter.
Eko 1921, Arla 1927, Diamant 1928, Bambu 1934, Trio 1943, Bambu II 1951, Nina 1967, Selma 1970, Hedvig 1979, Elin 1990, Galopp 1992, Vera 1993. Havresorten Selma fick stor spridning i England, Skottland, Frankrike, Holland och Danmark.
Margo 1954, Argus 1966, Magnus 1978, Emil 1981, Rustan 1988, Bambu 1992.
Olga 1977, Hanna 1984, Kajsa 1990, Kristina 1991, Katarina 1992.
Emma 1983.
Veteran 1965
WW Östgöta 1931, Balder 1935, Östgöta II 1936, Oden 1938.
Iduna 1965