| Christoph Ernst Friedrich Weyse | |
| | |
| Född | 5 mars 1774 Hamburg-Altona, Tyskland |
|---|---|
| Död | 8 oktober 1842 (68 år) Köpenhamn |
| Begravd | Gråbrødre kyrkogård |
| Medborgare i | Konungariket Danmark |
| Sysselsättning | Kompositör |
| Utmärkelser | |
| Professors namn (1816) Riddare av Dannebrogorden (1829) Hedersdoktor (1842) Dannebrogsmännens hederstecken (1842) | |
| Redigera Wikidata | |
C.E.F. Weyse (Christoph Ernst Friedrich) född 5 mars 1774 i Altona, död 8 oktober 1842 i Köpenhamn var en tysk-dansk tonsättare, pianist och organist. Han är mest känd för sina sånger och psalmer till texter av Grundtvig och Bernhard Severin Ingemann.
Som 15-åring skickades Weyse till Danmark för att studera och han kom att stanna i Danmark resten av sitt liv. Weyse är främst känd för sina melodier till fosterländska sånger och julsånger, men skrev också sju symfonier m.m. Weyse lärde känna Mozarts änka, Constanze under de år (1810–1820) som hon bodde i Köpenhamn med sin man den danske diplomaten och statsrådet Georg Nicolaus Nissen. Constanze lär ha jämställt Weyses musik med Mozarts.
Weyse påbörjade 1800 arbetet med sångspelet Sömndrycken (Sovedrikken), men en olycklig förälskelse i eleven Julie Tutein gjorde honom oförmögen till arbete under flera år. Vid ett uppförande av Mozarts opera Don Giovanni på Det Kongelige Teater återvann han dock arbetslusten och färdigställde Sömndrycken som kom att uppföras 1809.
Weyse ansågs vara en av sin tids mest framträdande pianister och särskilt hans improvisationskonst var högt värderad. Han inbjöds ofta till Köpenhamns borgerskapskretsar i hopp om att han skulle underhålla efter middagen.
Weyse finns bland annat representerad i Den svenska psalmboken 1986 med tonsättningen av en psalm (nr 631)