WiiWare var en digital distributionstjänst från Nintendo för spel och program till Wii. Tjänsten var en del av Wii Shop Channel och användes för att köpa och ladda ned ny mjukvara som hade utvecklats särskilt för Wii. WiiWare skilde sig därmed från Virtual Console, som främst bestod av emulerade spel från äldre konsoler.
Tjänsten lanserades i Japan den 25 mars 2008, i Nordamerika den 12 maj 2008 och i Europa den 20 maj 2008. Wii Shop Channel stängdes för köp av nytt innehåll den 30 januari 2019, vilket innebar att WiiWare-spel inte längre kunde köpas via tjänsten.
Bakgrund och funktion
WiiWare introducerades som ett sätt för utvecklare att ge ut mindre och digitalt distribuerade spel utan att behöva producera fysiska exemplar. Nintendo beskrev tjänsten som en kanal för både större och mindre utvecklare att sälja nya nedladdningsbara spel direkt via Wii Shop Channel.
Spelen köptes med Wii Points, samma betalningssystem som användes för Virtual Console. Efter köp och nedladdning installerades spelet eller programmet som en kanal i Wii-menyn. Redan köpt WiiWare-innehåll kunde senare överföras från Wii till Wii U via Wii System Transfer Tool.
WiiWare kom att omfatta spel från både Nintendo, etablerade tredjepartsutgivare och mindre utvecklare. Flera spel använde Wii-konsolens rörelsekänsliga handkontroll som en central del av spelupplägget. LostWinds beskrevs vid lanseringen som ett sidscrollande plattformsspel där spelaren använde Wii Remote för att styra vinden.
Nedläggning
Nintendo meddelade 2017 att Wii Shop Channel skulle avvecklas. Möjligheten att köpa eller lösa in Wii Points upphörde den 26 mars 2018, och möjligheten att köpa nytt innehåll i Wii Shop Channel upphörde den 30 januari 2019. Enligt Nintendo kunde användare tills vidare fortsätta att ladda ned tidigare köpt innehåll på nytt och överföra innehåll från Wii till Wii U, men företaget meddelade också att även dessa funktioner skulle avslutas vid ett senare tillfälle.
Kritik
WiiWare kritiserades av vissa utvecklare för tekniska och kommersiella begränsningar. Ett återkommande exempel var tjänstens filstorleksgräns. WiiWare-versionen av Super Meat Boy lades ned efter att utvecklarna inte lyckades anpassa spelet till gränsen på 40 MB utan att kraftigt minska innehållet.
Även Beamdogs Trent Oster kritiserade filstorleksgränsen och uppgav att studion behövde minska MDK2 från över 400 MB till 40 MB för WiiWare-versionen. Han kritiserade även bristande möjligheter till prissättning, rabatter och marknadsföring i tjänsten. Martin Hollis från Zoonami menade i en intervju att Nintendo inte lade tillräckligt mycket kraft på att skapa uppmärksamhet kring WiiWare och DSiWare.
