| Wilhelm Bluhm | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 3 januari 1899 Berlin, Tyskland |
| Död | juli 1943 (44 år) Sovjetunionen |
| I tjänst för | |
| Försvarsgren | |
| Tjänstetid | 1933–1943 |
| Grad | |
| Befäl | Befälhavare för Sonderkommando 7c inom Einsatzgruppe B (1942–1943) |
| Slag/krig | Andra världskriget |
Wilhelm Bluhm, född 3 januari 1899 i Berlin, död i juli 1943 i Sovjetunionen, var en tysk SS-Sturmbannführer och chef för Staatspolizei i Weimar. Han var från oktober 1942 till juli 1943 befälhavare för Sonderkommando 7c (tidigare benämnt Vorkommando Moskau) inom den nazistiska Einsatzgruppe B, vilken mördade judar, politruker och romer i området kring Smolensk i Ryssland.
Wilhelm Bluhm föddes i Berlin år 1899. Som kriminalråd i Frankfurt am Main blev han 1935 utnämnd till chef för polisdistriktet i Wiesbaden. Han tjänstgjorde även i Dortmund. I november 1940 utsågs Bluhm till Kommandeur der Sicherheitspolizei und des SD (KdS), det vill säga kommendör för Sipo och SD i Radom i Generalguvernementet. I Radom organiserade han deportationen av stadens judiska befolkning. Efter att ha innehaft olika befälsposter inom polisen, bland annat i Vinnytsia i Ukraina, efterträdde han i oktober 1942 SS-Hauptsturmführer Rudolf Schmücker som befälhavare för Sonderkommando 7c inom Einsatzgruppe B. Sonderkommando 7c hade tidigare varit känt under benämningen Vorkommando Moskau. Det var meningen att detta kommando skulle operera i Moskva-området efter stadens fall, men då staden stod emot tyskarnas offensiv, bytte Vorkommando Moskau namn till Sonderkommando 7c.
Wilhelm Bluhm stupade i Sovjetunionen i juli 1943.