Angivelse på ritning
På maskinritningar anges det med en ytjämnhetssymbol på ytan eller på måttgränslinjen. Hur angivelsen ska utformas och placeras beskrivs av International Organization for Standardization (ISO) 1302.
Ytfinhet är ett mått eller karaktären på en ytas släthet eller grovhet. Ytfinhet består i sin tur av tre olika delar: våghet, ytjämnhet och bearbetningens upplägg.
Ytfinheten anges vanligtvis som medelytavvikelse Ra i enheten mikrometer.
På maskinritningar anges det med en ytjämnhetssymbol på ytan eller på måttgränslinjen. Hur angivelsen ska utformas och placeras beskrivs av International Organization for Standardization (ISO) 1302.
Många faktorer bidrar till ytfinheten i tillverkningen. Vid formningsprocesser, till exempel gjutning eller metallbearbetning så som smide, bestäms ytfinheten av formverktygets ytfinhet på arbetsstycket. I skärande bearbetning påverkas ytfinheten av samverkan mellan skäreggarna och mikrostrukturen hos det material som bearbetas. I allmänhet ökar kostnaden för tillverkning av en yta desto högre ytfinhet som ställs på ytan.
När ytfinhet diskuteras finns det i huvudsak fyra grupper: mycket grov, grov, medel och fin. Dessa grupper har intervallen Ra 25, Ra 12,5, Ra 6,3 och Ra 3,2, utöver dessa ytfinheter kan ytans grovhet vara finare, exempelvis en slipad yta, Ra 1,6 eller henad (honad) Ra 0,8. Nedan beskrivs vanlig värden för ytfinhet baserat på bearbetningsmetod.
Exempel på användning: