| Zhu Xi (朱熹) | |
| | |
| Född | 1130 i Youxi i Fujian |
|---|---|
| Död | 1200 |
| Region | Kinesisk filosofi |
| Skola | Neokonfucianism |
Zhū Xī, kinesiska: 朱熹, även Zhu Xi eller Chu Hsi, född 18 oktober 1130 i Youxi i Fujian i Kina, död 23 april 1200, var en kinesisk filosof under Songdynastin och en av de främsta företrädarna för neokonfucianismen. Hans syntes av neokonfucianskt tänkande fick långvarig betydelse för Kinas intellektuella liv, och han har beskrivits som en av de mest inflytelserika filosoferna i den kinesiska filosofiska traditionen.
Zhu Xis släkt kom från Wuyuan i dagens Jiangxi, men han föddes i Fujian, där hans far tjänstgjorde som lokal ämbetsman. Han avlade den högsta ämbetsmanna-examen i ung ålder och kom därefter att inneha olika ämbeten, samtidigt som han blev verksam som lärare, kommentator och filosof.
Zhu Xi spelade en viktig roll för det privata akademiväsendet. Han återupprättade Den vita hjortens grottas akademi i dagens Jiangxi, som blev ett intellektuellt centrum under hans tid. Hans verksamhet inom utbildning och lärdom bidrog till att göra privata akademier till viktiga institutioner för konfucianskt lärande.
Zhu Xi är särskilt känd för sina kommentarer till de konfucianska klassikerna och för att ha gett De fyra böckerna en central ställning i konfuciansk utbildning. Hans kommentarer till bland annat Den stora lärdomen (大學, dàxué) fick senare stor betydelse för den kinesiska ämbetsmannautbildningen. Efter Songdynastin blev Zhu Xis neokonfucianska tolkning en normerande tradition i kinesiskt lärdomsliv och fick även betydelse i andra delar av Östasien.
|