Japansk ingefära

Japansk ingefära
Från Liedens Universitetsbibliotek. Av okänd konstnär år 1804.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFanerogamer
Magnoliophyta
KlassEnhjärtbladiga blomväxter
Liliopsida
OrdningZingiberales
FamiljZingiberaceae
SläkteZingiber
ArtZingiber mioga
Vetenskapligt namn
§ Zingiber mioga
Auktor(Thunb.) Roscoe
Synonymer
Zingiber sjooka Siebold
Zingiber mioga variegatum
Zingiber mijooka Siebold
Zingiber echuanense Y.K.Yang
Amomum mioga Thunb.

Japansk ingefära eller myoga(Zingiber mioga)växer naturligt i södra Kina, Vietnamn, Japan och Taiwan.Det är en flerårig kryddig grönsak i familjen ingefärsväxter. Myoga ( 茗荷 ) har en köttig jordstam som nästan alla ingefärsväxter, men det är blommorna och de unga gröna skotten som ingår i det japanska köket och äts av denna växtart.Myoga odlas och äts traditionellt främst i Japan och Korea.Blommorna kan t.ex. strimlas och används som garnering på någon maträtt, exempelvis misosoppa eller till salladen sunomono. I Korea används blomknopparna till grillspett ihop med kött. Myoga odlas numera i Australien och Nya Zeeland för export till den japanska marknaden. Denna växt tål frost. Inom den botaniska vetenskapen beskrevs myoga först av Linnés elev, Carl Peter Thunberg (1743-1828) som besökte Japan på 1700-talet.

På koreanska heter myoga 'yangha' 양하 och på kinesiska 'yáng hé' 阳荷. Båda namnen översätts till 'japansk ingefära'.

Bildgalleri

Zingiber mioga är en enhjärtbladig växtart som fick sitt nuvarande namn av Roscoe. Myoga ingår i familjen Zingiberaceae. Inga underarter är kända.

Källor

  1. ↑ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 7 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210507122108/https://skud.slu.se/nav/taxa/6222846. Läst 6 maj 2021.
  2. ↑ Roscoe, 1807 In: Trans. Linn. Soc. London 8: 348
  3. ↑ ”Zingiber mioga (Thunb.) Roscoe | Plants of the World Online | Kew Science” (på engelska). Plants of the World Online. http://powo.science.kew.org/taxon/urn:lsid:ipni.org:names:798364-1. Läst 12 oktober 2026.
  4. ↑ Vetlesen, Kari (2012). Kryddlexikon, Världens alla kryddor från A-Ö. Optimal Förlag. sid. 155
  5. ↑ Engstrand, Lennart (2017). Kryddor och kryddväxter från hela världen. Bokförlaget Arena. sid. 177
  6. 1 2 Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (15 oktober 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/9756866. Läst 26 maj 2014.
  7. ↑ WCSP: World Checklist of Selected Plant Families

Externa länkar