192 Nausikaa

192 Nausikaa
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt
UpptäckareJ. Palisa
UpptäcktsplatsPula
Upptäcktsdatum17 februari 1879
Beteckningar
MPC-beteckning(192) Nausikaa
AlternativnamnA879 DA, 1933 HH
Uppkallad efterNausikaa
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Omloppsbana
Epok: 18 juni 2009
Aphelium2,994316720 AU
447 943 406 km
Perihelium1,81254423 AU
271 152 757 km
Halv storaxel2,403430473 AU
359 548 081 km
Excentricitet0,24585119
Siderisk omloppstid1 360,961287 d (3,73 år)
Medelomloppshastighet19,21 km/s
Medelanomali126,15659°
Inklination6,816277°
Longitud för uppstigande nod343,30253°
Periheliumargument30,12161°
Månar1?
Fysikaliska data
Diameter103,26 km
Medeldensitet2,0 el 1,5 g/cm³
Synodisk rotationsperiod13,622 h
Albedo0,2330 geometriskt
SpektraltypS
Skenbar magnitud8,20
Absolut magnitud (H)7,13

192 Nausikaa eller A879 DA är en stor asteroid upptäckt 17 februari 1879 av den österrikiske astronomen Johann Palisa i Pula, Kroatien. Asteroiden har fått sitt namn från Nausikaa inom grekisk mytologi.

Asteroiden tillhör det ljusaste asteroiderna. Den är till exempel vid opposition ljusare än Saturnus största måne Titan som upptäcktes 145 år före någon asteroid.

Måne ?

Studier av ljuskurvor 1985 antyder att asteroiden kan ha en måne. Den ska vara 50×40×40 km stor och cirkulera runt Nausikaa på ett avstånd av 150 km. Men ingen bekräftelse har skett av denna observation.

Fysiska egenskaper

Asteroidens form har bestämts med hjälp av ljuskurvor som visat den är cirka 30% längre än vad den är bred.

En ockultation av en stjärna observerades 1998 i USA.

Referenser

  1. ↑ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 11 juli 2009
  2. ↑ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, 12 juni 2012, s. 30, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 3 4 5 6 NASA JPL Small-Body Database Browser on 192 Nausikaa Läst 11 juli 2009
  4. 1 2 Cellino, A., Pannunzio, R., Zappala, V., Farinella, P., & Paolicchi, P. (March 1985). ”Do we observe light curves of binary asteroids?”. Astronomy and Astrophysics. sid. vol. 144, no. 2, p. 355-362.. http://adsabs.harvard.edu/full/1985A&A...144..355C.
  5. ↑ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 30. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA30&dq=192+Nausikaa&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=192%20Nausikaa&f=false. Läst 2 maj 2015
  6. ↑ ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 5 november 2008.
  7. ↑ M. Kaasalainen; J. Torppa and J. Piironen (2002). ”Models of Twenty Asteroids from Photometric Data” (PDF). Icarus. sid. 159, 369-395. doi:10.1006/icar.2002.6907. Arkiverad från originalet den 16 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080216072340/http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/IcarPIII.pdf. Läst 5 november 2008.

Externa länkar