2 Pallas

	2 Pallas
Upptäckt
Upptäckare	Heinrich Wilhelm Olbers
Upptäcktsplats	Bremen
Upptäcktsdatum	28 mars 1802
Beteckningar
MPC-beteckning	2 Pallas
Alternativnamn	A802 FA
Uppkallad efter	Athena och Pallas
Småplanetskategori	Asteroidbältet; Pallas-asteroid
Omloppsbana
	Epok: 23 juli 2010
Aphelium	3,412519382 AU; 510 505 633 km
Perihelium	2,131787 AU; 318 910 800 km
Halv storaxel	2,772153211 AU; 414 708 217 km
Excentricitet	0,23099956
Siderisk omloppstid	1 685,870731 d (4,62 år)
Medelomloppshastighet	17,872 km/s
Medelanomali	96,14827°
Inklination	34,840904°
Longitud för uppstigande nod	173,1295°
Periheliumargument	310,15094°
Månar	0
Fysikaliska data
Dimensioner	570×525×500 km; diam 532 km
Massa	2,11±0,26×1020kg
Medeldensitet	2,70±0,05 g/cm³
Ytgravitation (ekvatorn)	0,18 m/s²
Flykthastighet	0,32 km/s
Siderisk rotationsperiod	7,8132 h
Axellutning	78±13°
Albedo	0,1587 geometriskt
Yttemperatur	; Medel: ~164; Max: 265
Spektraltyp	B
Skenbar magnitud	6,4-10,6
Absolut magnitud (H)	4,13

För andra betydelser, se Pallas (olika betydelser).

2 Pallas eller A802 FA är den andra asteroiden som upptäcktes (första Ceres). Upptäckten gjordes av den tyske astronomen Heinrich Wilhelm Olbers den 28 mars 1802 i Bremen. Den ansågs först vara en planet, liksom många andra tidiga asteroider. När man upptäckt en stor mängd asteroider nedklassificerades de dock. Pallas är kanske den största himlakropp i solsystemet som inte är rund eller oval (en annan kandidat är Haumea).

Man tror att denna asteroid innehåller 7% av all massa i asteroidbältet. Med en diameter på cirka 530–565 km, ungefär samma eller något större än Vesta, men är 20% mindre massiv så hamnar den på tredje plats bland asteroider^{[källa behövs]}.

Den tillhör och den har givit namn åt asteroidgruppen Pallas.

Namn

Pallas är namngiven efter Pallas, dotter till Triton och vän och fostersyster med Athena i den grekiska mytologin. Precis som andra asteroider, är den astronomiska symbolen för Pallas upptäcktsnumret med en cirkel runt, ②. Men den har även en särskild symbol, eller ibland .

Observationer

Inga observationer med teleskop har hittills avslöjat några detaljer på Pallas yta och den har inte besökts av någon rymdsond. Vissa observationer har visat att asteroiden består till 7 procent av vatten.

Observationer gjorda 1978 och 1980 antydde att det fanns en måne i omloppsbana runt Pallas. En ockultation 1983 kunde avfärda denna uppgift.

Referenser

↑ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 26 januari 2009
↑ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, 12 juni 2012, s. 13, ISBN 978-3-642-29717-5.^{[källa från Wikidata]}
1 2 ”AstDyS 2 Pallas” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=2. Läst 16 juli 2020.
1 2 3 4 ”JPL Small-Body Database Browser on Pallas” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 5 september 2011. https://web.archive.org/web/20110905081249/http://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2. Läst 29 augusti 2011.
1 2 3 James Baer and Steven R. Chesley (jan 2007). ”Astrometric masses of 21 asteroids, and an integrated asteroid ephemeris”. Celestial Mechanics and Dynamical Astronomy. sid. Volume 100, Number 1, pp 27-42. doi:10.1007/s10569-007-9103-8. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHcV03L?url=http://www.springerlink.com/content/h747307j43863228/. Läst 29 november 2018.
↑ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 13. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA13&dq=2+Pallas&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=2%20Pallas&f=false. Läst 27 april 2015
↑ A. S. Rivkin, J. K. Davies (2002). ”Calculated water concentrations C-class asteroids” (PDF). http://www.lpi.usra.edu/meetings/lpsc2002/pdf/1414.pdf.
↑ ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 13 september 2008.

Externa länkar

Datorgenererad bild av Pallas
Diagram över omloppsbanan för 2 Pallas från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)

[1] "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 26 januari 2009

[59ac145bccbd6bae405583fe74cade7c1f736fee-2] Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, 12 juni 2012, s. 13, ISBN 978-3-642-29717-5.^{[källa från Wikidata]}

[AstDyS-3] 1 2 ”AstDyS 2 Pallas” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=2. Läst 16 juli 2020.

[JPL-4] 1 2 3 4 ”JPL Small-Body Database Browser on Pallas” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 5 september 2011. https://web.archive.org/web/20110905081249/http://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2. Läst 29 augusti 2011.

[Baer-5] 1 2 3 James Baer and Steven R. Chesley (jan 2007). ”Astrometric masses of 21 asteroids, and an integrated asteroid ephemeris”. Celestial Mechanics and Dynamical Astronomy. sid. Volume 100, Number 1, pp 27-42. doi:10.1007/s10569-007-9103-8. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHcV03L?url=http://www.springerlink.com/content/h747307j43863228/. Läst 29 november 2018.

[GBname-6] Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 13. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA13&dq=2+Pallas&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=2%20Pallas&f=false. Läst 27 april 2015

[Rivkin-7] A. S. Rivkin, J. K. Davies (2002). ”Calculated water concentrations C-class asteroids” (PDF). http://www.lpi.usra.edu/meetings/lpsc2002/pdf/1414.pdf.

[johnstonscompanions-8] ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 13 september 2008.