Zacuto kan ha studerat och undervisat i astronomi vid universitetet i Salamanca. Han undervisade senare i astronomi vid universiteten i Zaragoza och sedan i Karthago. Han var väl bevandrad i judisk lag och var rabbin i sitt samfund. Zacuto var egentligen Abraham Zacuto III, hans förfader var författaren till Sepher ha-Mishpotim år 1311, som idag finns i biblioteket vid Jewish Theological Seminary i New York. Han skriver att hans familj hade bott i Iberia sedan judarnas utvisning från Frankrike år 1306. Hans svåger var kabbalisten, rabbin Abraham ben Eliezer Halevi.
Zacuto var under senare delen av 1400-talet professor i astronomi i födelsestaden. När judarna fördrevs ur Spanien 1492, flydde han till Portugal, där han blev kung Manuel I:s astronom och kronograf.
När de katolska monarkerna i Spanien utfärdade Alhambradekretet 1492 som beordrade utvisning av judarna, sökte Zacuto sin tillflykt i Lissabon, Portugal. Redan känd i akademiska kretsar, blev han inbjuden till hovet och nominerad till kunglig astronom och historiker av kung Johan II av Portugal, en position som han innehade fram till Manuel I:s tidiga regeringstid. Han konsulterades av kungen om möjligheten av en sjöväg till Indien, ett projekt som han stödde och uppmuntrade.
Zacuto var en av få som lyckades fly från Portugal under de tvångskonverteringar och avreseförbud som den portugisiske kungen Manuel I införde för att hålla judarna kvar i Portugal som nominella kristna av utrikespolitiska skäl. Zacuto flydde först till Tunis och flyttade senare till Jerusalem. Han dog troligen 1515 i Jerusalem, men andra rapporter tyder dock på att hans sista hem var den judiska gemenskapen i Damaskus och hans död inträffade 1520. Han följde seden att bli begravd så nära Jerusalem som möjligt, en sed som tros ha börjat under den babyloniska fångenskapen och även nyttjats av exempelvis Saadia Gaon, Maimonides och Vilna Gaon.
Arbeten
Ha-hibbur ha-gadol
Abraham Zacuto utvecklade en ny typ av astrolabium, specialiserat på praktisk latitudbestämning till sjöss, i motsats till tidigare mångsidiga apparater avsedda för användning i land. Zacutos främsta anspråk på berömmelse är den stora astronomiska avhandlingen, skriven på hebreiska medan han var i Salamanca, med titeln Ha-ḥibbur ha-gadol ("Den stora boken"). Den påbörjades omkring 1470 och färdigställdes 1478. Den bestod av 65 detaljerade astronomiska tabeller (efemerider), med radix satt till år 1473 och med meridianen i Salamanca, som kartlade solens, månens och fem planeternas positioner. Beräkningarna baserades på Alfonsinernas tabeller och verk av tidigare astronomer (särskilt från den mallorkinska skolan från 1300-talet). Zacuto presenterade informationen i ett enkelt "almanacksformat", där en planets positioner lätt interpolerades mellan posterna, vilket gjorde den ganska lätt att använda.
Den första kastilianska översättningen gjordes år 1481 av Juan de Salaya. Zacutos portugisiske lärjunge Joseph Vizinus (Mestre José Vizinho, den högt uppskattade läkaren och rådgivaren till Johan II av Portugal) översatte den till latin under titeln Tabulae tabularum Celestium motuum sive Almanach perpetuum ("Tabellbok om himmelsrörelserna eller den eviga almanackan"), tillsammans med en ny kastiliansk översättning, och ordnade för dess publicering år 1496 av Samuel d'Ortas i Leiria, Portugal. (en av de första böckerna som publicerades i Portugal med en rörlig typtryckpress).
Biur luḥot
Page from Almanach Perpetuum
Zacutos Almanach perpetuum (eller Biur luḥot) revolutionerade havsnavigeringen. Före Almanach var navigatörer som försökte bestämma sin position på öppet hav tvungna att korrigera för "kompassfel" (avvikelsen mellan den magnetiska nordpolen och den verkliga nordpolen) genom att använda kvadranten och polstjärnan. Men detta visade sig vara mindre användbart när de närmade sig ekvatorn och polstjärnan började försvinna under horisonten. Zacutos Almanach tillhandahöll den första exakta tabellen över soldeklination, vilket gjorde det möjligt för navigatörer att använda solen istället. Eftersom kvadranten inte kunde användas för att titta direkt på solen började portugisiska navigatörer använda astrolabiet ombord (ett gammalt landbaserat instrument för att mäta solens höjd indirekt). Zacutos tabeller i kombination med det nya nautiska astrolabiet i metall gjorde det möjligt för navigatörer att göra exakta avläsningar var som helst. Redan år 1497 använde Den fortsatte därefter att användas av portugisiska fartyg för att nå avlägsna destinationer som Brasilien och Indien.
Vasco da Gama och hans besättning genomgick en grundlig genomgång och förberedelse av Zacuto. De lärde sig att använda de nya instrument som han hade utvecklat för deras resa innan de gav sig av på sin resa till Indien år 1496. Innan dess hade Zacuto ytterligare förbättrat befintliga astronomiska tabeller, främst de som utarbetats under kung Alfons X av Kastilien. Christofer Columbus hade redan använt Zacutos tabeller. Berättelsen säger att Columbus på en av sina resor, när han attackerades av infödingarna, noterade att Zacuto hade förutspått en förmörkelse för den dagen, och använde denna information för att hota infödingarna och övertyga dem om att han kunde släcka solen och månen och beröva dem allt ljus. Baserat på denna berättelse räddade Zacutos arbete Columbus liv och hans besättnings liv.
Sefer yuḥasin
År 1504, medan han var i Tunisien, skrev Abraham Zacuto en historia om det judiska folket, Sefer yuḥasin, som började med världens skapelse och sträckte sig fram till 1500, och flera andra astronomiska/astrologiska avhandlingar. Historien var högt ansedd och trycktes om i Krakow 1581, i Amsterdam 1717 och i Königsberg 1857, medan en fullständig, ocensurerad, utgåva publicerades av Herschell Filipowski i London 1857.
Eftermäle
Abraham Zacuto kan förekomma i ett okänd framträdande i Luís de Camões episka dikt från 1572, Os Lusíadas, som "den gamle mannen från Restelo", en Kassandraliknande karaktär som träder fram strax före Vasco da Gamas avfärd för att förebrå berömmelsens fåfänga och varna för de vedermödor som väntar honom (Canto IV, v.94-111). Detta kan vara Camões poetiska tolkning av ett påstått möte som rapporterats av Gaspar Correia mellan Vasco da Gama och den gamle Abraham Zacuto vid ett kloster nära Belémstranden strax före hans flottas avfärd, där Zacuto enligt uppgift gav da Gama några sista navigeringstips och varnade honom för de faror han skulle undvika.
Det lilla Abraham Zacuto portugisiska judiska museet (portugisiska: Museu Luso-Hebraico Abraão Zacuto), grundat 1939 och beläget i den tidigare synagogan i Tomar, är uppkallat efter Zacuto.
1478, Ha-ḥibbur ha-gadol (La Compilación Magna), his first astronomical book, translated into Castilian 1481 by himself and Juan de Salaya from the University of Salamanca. In 1496 the work was translated into Latin translation by José Vizinho and published in Leira as Almanach Perpetuum or Tabule tabularum celestium motuum astronomi zacuti. This work became important for the contemporary explorers.
1486, Tratado breve en las ynfluencias del cielo, and De los eclipses del sol y la luna.
12345"Zacuto, Abraham" in Glick, T., S.J. Livesy and F. Williams, editors, (2005) Medieval science, technology, and medicine: an encyclopedia, New York Routledge.
↑Although it took a little time to adapt. João de Barros (1552) Decadas de Asia Dec. 1.2,pp. 280–81, relates how Vasco da Gama. Vasco da Gama Zacutos tabeller och astrolabiet på sin jungfruresa till Indien, arriving at the Bay of St. Helen in November 1497, disembarked to take the readings because he did not quite trust the new-fangled astrolabe on board. Physician-astronomer Master João Faras, aboard the fleet of Pedro Álvares Cabral, upon landing in Brazil in 1500, also complains about the astrolabe readings at sea. But pilot João de Lisboa (writing c. 1514) indicates the use of astrolabe and tables were already perfected and routine. See Albuquerque, Luís de, "Introdução", in 1986 ed. of Abraão Zacuto, Almanach Perpetuum, Lisbon: Imprensa Nacional Casa da Moeda
.jpg)
