Adverbial är en gemensam benämning för andra satsled än verb, subjekt, objekt, predikativ. Adverbialen används för att bestämma den aktion som verbet och verbfrasen ger uttryck för (verbfrasadverbial) eller för att kommentera hela satsen eller yttrandet av den (satsadverbial). Adverbial delas in i olika undertyper utifrån sin semantik, det vill säga vilken betydelse de har i eller tillför till satsen. I svenskan kan adverbial ha många olika former, men de vanligaste är prepositionsfras, adverbfras, adjektivfras och bisats.
Verbfrasadverbial är sådana som anger omständigheter för den aktion som uttrycks av verbfrasen. Verbfrasadverbial kallas även för TSRO-adverbial, innehållsadverbial eller omständighetsadverbial, men dessa benämningar omfattar inte partikeladverbialen, som också räknas som verbfrasadverbial. Verbfrasadverbial kan vara bundna, det vill säga nödvändiga för att satsen ska vara semantiskt fullständig, eller fria, det vill säga mindre nödvändiga; gränsen mellan bundna och fria adverbial är dock inte alltid given. I svenskan placeras verbfrasadverbial typiskt i satsens slut, men kan även i många fall flyttas till satsens fundament, och mer sällan till satsadverbialets plats.
Satsadverbial är adverbial som kommenterar hela satsen eller språkhandlingen. De kan till exempel ge uttryck för talarens attityd eller bedömning av satsinnehållet, begära respons från mottagaren eller knyta satsen till övriga texten (eller kontexten). Negation uttrycks i många språk med satsadverbial. I svenskan placeras satsadverbial typiskt strax efter verbet i huvudsats, och strax före verbet i bisats, den så kallade BIFF-regeln.
Bundna adverbial är sådana som är mer eller mindre nödvändiga för att huvudbudskapet ska gå fram, och ibland också för den grammatiska fullständigheten – till exempel kräver det svenska verbet bo alltid ett adverbial. Bundna adverbial anger typiskt rum, tid, sätt, följd eller deltagare. Hit räknas även verbpartikel. Följande är exempel på bundna adverbial i svenskan.
Bundna rumsadverbial uppvisar större semantisk variation än fria rumsadverbial. Följande huvudtyper kan urskiljas:
Bundna tidsadverbial är mindre varierade än sina fria motsvarigheter, och betecknar sällan annat än tidfästning eller varaktighet.
Bundna sättsadverbial anger ofta beteende, sinnesintryck eller resultat, medan fria sättsadverbial kan uppvisa andra relationer.
Bundna kausalitetsadverbial anger i princip bara följd, och alltså inte orsak, villkor eller avsikt, som de fria adverbialen kan göra.
Objektliknande adverbial, även kallade prepositionsobjekt, används för att uttrycka deltagare i verbaktionen som annars hade kunnat uttryckas som objekt eller ibland subjekt.
Partikeladverbial, eller verbpartiklar, är de adverbial som är starkast bundna till verbet. Ibland räknas de som en egen kategori adverbial, och ibland räknas de inte som adverbial över huvud taget, utan som en del av det lexikala verbet. De kan ha olika former, men vanligast är prepositioner och adverb.
Fria adverbial anger omständigheter som inte direkt är knutna till verbaktionen, och strukturellt oberoende av verbfrasens struktur. Fria adverbial kan ange många olika betydelser; i det följande ges exempel för svenska språket.
Aktionsadverbial är sådana som karakteriserar verbaktionen som sådan. Även om dessa i regel räknas som fria adverbial är de också närmare bundna till verbet än vad andra typer av fria adverbial är.
Aktantadverbial är fria adverbial som typiskt betecknar animata aktanter, det vill säga personer eller andra levande referenter som är inblandade i verbaktionen. Det kan vara den som upplever verbaktionen, den som gynnas eller missgynnas av den, eller den agent som utför den passivt uttrycka verbaktionen (motsvarande subjekt i en aktiv sats).
Fria rumsadverbial anger i regel befintlighet eller sträcka; andra typer av rumsadverbial är i regel bundna.
Fria tidsadverbial anger olika typer av tidsrelation, eller fokuserar verbaktionens tid i jämförelse med en annan verbaktions. Eftersom tidsadverbial är lösare bundna till verbet finns också fler typer av fria tidsadverbial än av bundna sådana.
Fria kausalitetsadverbial anger olika kausala relationer, inklusive orsak, följd, avsikt och villkor.
Jämförelseadverbial är fria adverbial som anger likhet eller skillnad hos en aktant eller aktion
Avseendeadverbial är övriga fria adverbial som klassificerar verbaktionen.
Till skillnad från verbfrasadverbial så hänför sig satsadverbial till hela satsens innehåll eller språkhandling. Med satsadverbial kan man ange om satsens innehåll är sant eller inte, hur sannolikt det är, om det är bra eller dåligt eller om det strider mot förväntan. Satsadverbial kan också ange hur satsens innehåll förhåller sig till andra föregående satser, framhäva enskilda satsled, eller förneka hela satsen.
Modala satsadverbial fungerar som subjektiva kommentarer på satsen. De uttrycker sannolikhet, förstärkning, hänvisning, evaluering eller språkhandlingskommentar.
Konjunktionella adverbial liknar konjunktioner på så sätt att de anger logiska relationer mellan den aktuella satsen och en annan sats, eller mellan led inom satsen.
Fokuserande adverbial används för att framhäva enskilda satsled och ställa deras referent i kontrast till andra alternativ, eller framhäva hela satsen i förhållande till tidigare satser.
Negerande eller nekande adverbial används för att vända satsens polaritet från positiv till negativ. De kan också negera specifika satsled, alltså markera att delar av satsen inte gäller, och står då i anslutning till dessa satsled. Lednegation kan också markeras med betoning av det negerade ledet, med negationen på ordinarie position.