
Albitisering är en omvandling som berikar bergarter på mineralet albit. Detta medför en nettotillförsel av natrium samt utplåningen av fältspater som inte är albit och andra mineral som glimmer. Albitisering är en typ av metasomatos driven av salthaltiga vätskor som tränger genom berget. Vätskorna som står för albitisering kan röra lösningar flera kilometer och genom bergarter med låg genomsläpplighet och därmed påverka av bergarter i regional skala. Utplåningen av vanliga fältspater som plagioklas och kalifältspat kan ske separat i samband med rörelsen av olika omvandlingsfronter genom berget. Bergarters generella porositet ökas av albitisering.
Kring malmfyndigheter av typen järnoxid-koppar-guld är det typisk att det finns en albitisering av området som föregår tidsmässigt den huvudsakliga malmbildningen.
Albitisering är mest känd i magmatiska och metamorfa bergarter, men förekommer även i sedimentära bergarter. I sedimentära bergarter har albitisering observerats som en diagenetisk process i sandsten begravd på djup i sedimentära bassänger. Förutom vissa sedimentära bergater och områden kring järnoxid-koppar-guld är albitisering en vanlig föreelse bland bergarter på havsbotten vilka blivit albitiserade kring hydrotermala källor samt kring i stora områden med metamorfa bergarter som blivit påverkade av vätskor fråa evaporiter. Bergarter kring stora skjuvzoner är ofta albitiserade då dessa zoner tillåter långväga flödet av salthaltiga vätskor i jordskorpan.
Albitisering räknas bland de fyra främsta metasomatiska omvandlingarna som granit kan utsättas för, de andra är kalifältspatsomvandling, sericitisering och kvartsomvandling.
Studier pekar på att processen sker vid temperaturer av 350 till 400 C.
Albitisering omvandlar till albit alla fältspater, inklusive mycket vanliga bergartsbildande mineral som plagioklas och kalifältspat. Omvandlingen leder också till utplåningen av glimmer. Albitisering är ofta kopplad till bildningen av skapolit och vissa sorters malmmineral.
Plagioklaskristaller kan ha både delar som är albitomvandlade och delar som inte är det. Albitisering kan ske antingen så att den förexisterande mineralens kristallstruktur följs eller så att den ersätts helt. Den första fallet benäms samorienterad (co-oriented) ersättning och den andra olikorienterad (hetero-oriented) ersättning. Vid samorienterad ersättning kan albitisering bevara förexisterande kristalltvillingar. Kalifältspat är mineralet som albitiseras lättasts via olikorienterad ersättning.
Plagioklas som är kalciumrik kan albitiseras samtidigt som den saussuritiseras. Om plagioklas däraemot är har en mer intermediär sammansättning (oligoklas, låg-Ca andesin) kan albisisering ske tillsammans med sericitisering av mineralet.
Fältspaters microporositet utökas av albitisering och även bergarters generella porositet kan göra det. För fältspater innebar den ökade porositeten att de blir grumliga och kan lätt färgas röda av hematit som utfäller i porerna.
Kemisk så innebar albitisering en nettotillförsel av natrium och en förlust av kalium, magnesium, järn, kalcium, rubidium, barium, strontium, zink, uranium samt av lätta sällsynta jordartsmetaller (LREE). Även isotopsammansättningen av berget ändras av albitisering.