| Alsing Andersen | |
| | |
| Född | 5 februari 1893 Köpenhamn |
|---|---|
| Död | 5 december 1962 (69 år) Köpenhamn |
| Medborgare i | Konungariket Danmark |
| Sysselsättning | Politiker |
| Befattning | |
| Folketingsledamot Folketingets mandatperiod 1943–1945, Köpenhamns västra Folketingsledamot Folketingets mandatperiod 1957–1960, Köpenhamns västra Folketingsledamot Folketingets mandatperiod 1945–1947, Köpenhamns västra Folketingsledamot Folketingets mandatperiod 1947–1950, Köpenhamns västra Folketingsledamot Folketingets mandatperiod 1950–1953, Köpenhamns västra Folketingsledamot Folketingets mandatperiod 1939–1943, Köpenhamns västra Folketingsledamot Folketingets mandatperiod 1932–1935, Köpenhamns västra Folketingsledamot Folketingets mandatperiod 1935–1939, Köpenhamns västra Folketingsledamot Folketingets mandatperiod 1953–1957, Köpenhamns västra Folketingsledamot Folketingets mandatperiod 1929–1932, Köpenhamns västra Folketingsledamot Folketingets mandatperiod april–september 1953, Köpenhamns västra Danmarks försvarsminister (1935–1940) Danmarks finansminister (1942) Folketingsledamot Folketingets mandatperiod 1960–1964, Köpenhamns västra (–1962) | |
| Politiskt parti | |
| Socialdemokratiet | |
| Redigera Wikidata | |

Alsing Emanuel Andersen, född 5 februari 1893 i Köpenhamn, död 5 december 1962, var en dansk politiker (socialdemokrat) och minister. Han var son till rådman och folketingsledamot Frederik Andersen, som han efterträdde inom ledningen för Socialdemokraterne.
År 1917 tog Andersen en akademisk examen med engelska som huvudämne och samma år blev han Staunings sekreterare, då denne hade behov av en språkkunnig medarbetare som kunde stödja honom i hans internationella arbete som under första världskriget fick en framträdande plats i danska socialdemokratins politik.
Alsing Andersen blev invald i Folketinget för Socialdemokraterna den 24 april 1929 och var försvarsminister åren 1935–1940. Efter andra världskriget blev han kritiserad för det svaga motståndet mot den tyska invasionen den 9 april 1940. Denna kritik var dock inte helt berättigad eftersom besluten främst kom från Stauning och utrikesminister P. Munch. Andersen blev utnämnd till inrikesminister i november 1947, men satt på den posten endast tio dagar på grund av stort folkligt motstånd mot hans kritik av motståndsrörelsen under kriget.
| |||||
|